Min Montbretia från England

Min Montbretia, Crocosmia X crocosmiiflora, kommer från min syster i Cambridge, England. Jag fick några montbretialökar av henne när jag var på besök där för några år sedan.

Jag planterade dem i ett soligt läge mot en södervägg i vår trädgård. Men det hände inte så mycket med dem än att de bara växte till gräsliknande halvmeterhöga tuvor. Någon gång hade det kommit upp några blomstänglar med enstaka orangea små blommor.

Sommaren 2009 när vi byggde vår nya spaljé fick de inte plats längre, så jag grävde upp dem från sitt gamla ställe. Bladen ser ut som högt gräs i täta tuvor och lökarna är lätta att känna igen. De ser ut som små bruna trådiga lökar i en sträng. De är kring en två centimeter stora.
Jag tänkte kasta bort dem, men kom på att de gräsliknande bladen kunde passa bättre längst ut i en annan rabatt som jag hade förkortat, och behövde något som snabbt fyllde upp längst ut i den. Dessa blad passade bra där och blev dekorativa vid rabattkanten med en gång.
Jag bara vattnade och lät dem vara i fred.

På sensommaren sköt Monbreatian upp mängder av stänglar och de började blomma. Jag hade även tagit några tuvor till balkongen i stan, och även de började blomma.

Balkongen den 9 augusti 2009. Montbretia blommar i sin kruka. Tyvärr dog den under vintern. Jag borde ha tagit den till landet och grävt ner den för bättre övervintring.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Min syster säger att man ska flytta Montbretian med jämna mellanrum. Man ser lätt när det är dags, för då är tuvan mycket tät och lökarna växer nästan upp till jordytan.
Det var kanske det som fick dem att börja blomma, att vid flytten delades plantorna och glesades ut, samt att de fick ny näringsrikare samt fuktigare jord.

Montbretian på sina nya plats, utglesad och omplanterad, längst ut i den nya änden på en rabatt. Jag har lagt en rad med gamla tegelstenar som en rabattkant. Stenarna står på snedden så vatten inte blir liggande på dem.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Montbreatian är egentligen ingen växt för svenska förhållanden då den kräver en del skötsel och inte är vinterhärdig i stora delar av Sverige. Den vill ha näringsrik jord och väldränerad plats. Den har svårt att övervintra då den inte tål barfrost, och därför bör man täcka den med ris eller löv. Läs mer om odlingsråd på länken längst ner.

Det är väl värt att testa Montbretia om man bor i växtzon 1. Bor man någon annanstans får man vinterförvara den frostfritt.
Bladen är dekorativa och blommorna är en bonus om man får dem.

För mig är det en fjäder i hatten som fått den att övervintra så många vintrar. Och när Montbreatian började blomma var det som en liten trädgårdsseger.

Hösten 2011 flyttade jag om bland montbretialökarna då de inte blommat under sommaren. Det ska bli roligt att se om den har överlever den långa kalla och snörika vintern som vi har. Ska även bli intressant att veta om den trivs bättre efter att jag planterat om lökarna i höst. Montbretian har numera även en lite mer skuggigare och fuktigare placering, än vid den första platsen som var ett torrt och soligt söderläge invid husväggen.

För säkerhets skull har jag sparat en liten tuva vid sin gamla plats. Den kan jag ha som reserv om växterna dör på sina nya plats.

Läs mer om Montbretia på sajten Trädgårdsväxter.com.

Montbreatian på sin nya växtplats den 16 augusti 2009.

.

Få julhyacinter att överleva

Alla julens och nyårets hyacinter har nu blommat klart.

Jag slänger inte dem utan planterar om dem i ny jord. Den utblommade stängeln klipper jag bort och lökarna planterar jag i en plastburk utan dräneringhål i botten. Jag återanvänder en pepparkaksburk.

I botten sätter jag några centimeter med jord så att rötterna får plats att utvecklas. Fyra lökar fick plats i burken. Sedan fyllde jag upp med jord så att lökarna täcktes helt. Om lökarna inte helt täcks gör det inget, så länge rötterna ligger i jord.

Nu är det bara att vattna och ha dem så ljust som möjligt så att bladen utvecklas och fyller löken med näring. Man kan också vattna med flytande växtnäring för att fylla lökarna med ännu mer växtkraft.

Efter några veckor börjar bladen vissna ner. Då slutar man vattna och låter allt torka. Lökarna kan förvaras svalt till hösten eller planteras ut i trädgården i vår.

Jag har sju lökar att ta hand om nu. Tre blå, två vita och två rosa. Jag har inte markerat vilka färger de har, utan låter slumpen bestämma hur de sedan hamnar i rabatterna i stugan. Vill man veta det kan man markera lökarna med till exempel färgade snören när de blommar.

Julens fyra utblommade hyacinter är omplanterade.

.

Blommor inomhus vid midvintertid

Nu under årets mörkaste årstid behöver jag allt som påminner om sommar och sol. Som tur finns det en del växter som blommar även under denna tid på året.
Jag har fotograferat de växter som nu blommar trots midvintertiden som råder.

På den översta bilden blommar vår azurblå saintpaulia.

En av de två lila saintpaulia som vi köpte i somras. Den som är mer blålila vilar just nu.

Denna vita saintpaulia med krusiga blomblad är framdragen ur en bladstickling.

Vår rosa saintpaulia har aldrig blommat så här rikligt i december. Jag fick ett blad av en arbetskollega som jag drivit upp till denna planta. Den är vår största saintpaulia.
Jag tog en bild på den den 30 mars. Den finns att se i artikeln: Lätt att föröka saintpaulia.

Blommorna är fyllda och gömmer sina pistiller än de andra saintpaulia som vi har hemma.

Detta är den vita av våra tre olika hyacinter. Denna har dubbla blomstänglar. I bakgrunden en mörkt rosa variant som jag inte haft tidigare. Tre andra hyacinter är på uppdrivning. Jag har haft den i kylskåpet för att spara dem till lite senare.

.

Vår vita brudorkidé har åter börjat blomma i december. I år har den fyra blommor på en stängel. På en annan stängel har små knoppar börjat växa.

.

God Jul önskar jag mina läsare

GOD JUL
önskar jag alla mina läsare!

Hyacinterna som jag planterade den 14 december har börjat blomma. En av de blåa som jag skrev om den 19 december slog ut först. I krukan med samplanterade hyacinter i tre färger har den mörkrosa tagit täten att börja blomma före de två andra.

Vill man förlänga blomningen av sina hyacinter kan man placera dem svalt över natten eller när man inte är hemma. Jag har placerat dem på balkongen de dagar jag inte är hemma under juldagarna.
Fryser de inte ihjäl, tänker kanske du. I trädgården klarar hyacint några frostgrader. Våra vårar brukar ju överraska med köldnätter, som inte knäcker de vårblommande växterna. Tidigt höstfrost är desto värre för trädgårdsväxterna och slår ut alla ömtåliga sommarblommor.

Om tre månader har vi passerat vårdagjämningen den 21 mars. Så nu börjar nedräkningen till våren på allvar!
Jag hoppas att julen blir bra och att du får lite trädgårdssaker bland julklapparna :-)

Vår blåa hyacint har två blomstjälkar. Det har inte jag sett tidigare. Det ska bli spännande att se om de två andra blå är likadana.

I närbild ser man att hyacintens blommor har en vacker form. Det ser nästan ut som de är gjorda av porslin.

.

Hyacinter till jul

Nu finns hyacinter att köpa överallt. Där jag bor i Göteborg finns flera blomsteraffärer, men jag tyckter de är för dyra när de kostar 25-30 kronor styck. Till slut fann jag en affär vid Järntorget där jag fick tre hyacinter för 45 kronor. Jag köpte tre blå. Troligtvis är de dyrare av en bättre sort, men jag vill ha många hyacinter, så jag nöjer mig med de billigare.

När man köper hyacinter brukar den lilla plastkrukan vara fylld av rötter, som växer kors och tvärs i ett enda virrvarr.
Det är bara att trassla upp rothärvan. Det gör inget att rötterna går av. Det växer snabbt ut nya när löken sätts i ny jord.

Efter att ha rett ut rothärvan gick mer än hälften av rötterna av. Skräpet for ner i kompostpåsen.
Hyacinten planterade jag i jord. Jag använde en röd julig ytterkruka utan dräneringshål. Hela löken täcktes av jorden.

Jorden täckte jag till sist med vitmossa som jag plockat för några år sedan vid vår stuga i Halland. Den har legat knastertorr i vår redskapslåda på balkongen. Jag bröt av en bit och lade den i en skål med vatten och med en gång blev den mjuk. Sedan var det bara att forma bitar så jordytan täcktes.

Plantan behöver inte vattnas för all näring till blomman finns i löken. Jag hällde på lite ändå för att fukta jorden som var torr. Om man vattnar för mycket kan blomstängeln bli för lång.

Katten Kajsa tittar förundrat på skapelsen. Hon tänker väl om det går att äta. Det slår mig att jag har glömt att så kattgräs till henne.

Med några dekorationsbär var skapelsen klar. Det blev till en liten julplantering. Nu är det bara att vänta på att den blå hyacinten ska gå i blom. Bilden är tagen den 15 december.

Efter blomningen, och när jag tagit bort den vissna blomstängeln, ska jag låta den växa vidare inomhus. Jag ger under tiden lite växtnäring tills bladen vissnar ner framemot våren. Sedan ska jag plantera ut löken i trädgården där den sedan får växa fritt. Förhoppningsvis kommer den i blom igen nästkommande år.

Ett tips till slut
När jag köper många hyacinter och inte vill att alla ska blomma samtidigt, placerar jag dem i sina små krukor i kylskåpet. Då fördröjs blomningen. Jag har placerat några i kylskåpet så att vi får även hyacinter till nyår.

.

Rosa blandning av lökar och knölar

Jag handlade mat på Netto vid Andra långgatan i Göteborg för ett tag sedan. Mitt i affären fanns ett ställ med vårlökar till ett bra pris. Jag kunde inte motstå att köpa en påse med en samling av tulpaner, narcisser och allium. De fanns i en förpackning som kallades för "Colour Match Collection - Pink Shades". Växterna är i olika rosa nyanser.

Förpackningen visar ett flor av växter, men det står tydligt att den innehåller fem tulpaner av sorten Tulipa Van Eijk, fem Narcissus Salome med rosa innanmäte, samt femton Allium Oreophilum.

När jag öppnade förpackningen var en tulpanlökarna rutten, men vad gjorde det egentligen när de var så billiga, bara 30 kronor för allt?

Med planteringsspade i näven gick jag ut i trädgården, och som vanligt så visste jag inte först var jag skulle plantera dem. Jag hade ju redan planterat över hundra lökar under hösten.
Jag satte tulpanerna bland andra i blandade färger. Narcisserna planterade jag så att de syns bra där vi sitter i vår uteplats. Allium satte jag i grupper om fem på tre ställen.

Ett roligt sammanträffande var att jag var på GöteborgsOperan och såg Richard Strauss opera Salome den 22 oktober. Det var den 11 oktober jag köpte lökarna med samma namn: Tulipa Salome, men uppmärksammade inte namnet förrän jag skulle plantera dem den 30 oktober.

.

Tulpaner med fyllda blommor

När jag besökte England i höstas köpte jag hem en förpackning med tio tulpaner med fyllda blommor i blandade färger. Jag kunde inte motstå dem då paketet bara kostade 3 pund, cirka 30 kronor. Bara tre kronor styck. Ett riktigt fynd som jag fann på Sainsbury's.

Hemma kom problemet: var ska de planteras? Tack vare att jag har fotograferat rabatterna under våren, kunde jag se på ett ungefär var de gamla tulpanerna finns.
Tidigare i höst har jag även köpt mängder av lökar och knölar. Dessa har jag satt i alla rabatter i vår inhägnade trädgård. Förhoppningsvis har jag satt de nya från England i luckorna där det saknas tulpaner.

Jag satte dem i två klungor om fem i varje. Ett bra tips är att sätta växter i klungor i ojämnt antal: 3, 5, 7, 9 etc. Aldrig i raka rader utan i grupp. Det ger bäst effekt tycker jag.

Nu får jag vänta och se om jag har lyckats placera dem rätt.
En stor fördel med tulpaner är att om man har satt dem på fel plats, är det bara att gräva upp dem och flytta dem till en annan plats, ÄVEN om de står i blom.

Medan hösten börjar gå över i vinter och vi lackar mot jul kan jag här i bloggen njuta av mina tulpaner under vintern.

På lökförpackningens bild ser man hur det kommer att se ut om fem-sex månader. Men det kommer inte att växa lika tätt. Jag hoppas att jag får flera gula med röda stänk. Men det spelar egentligen ingen roll vilka färger som kommer upp, för alla är lika fina. Bara att alla tio växer och slår ut sina fyllda blommar i vår.
Jag längtar...

Så här fint blommade det bland Kinesisk kärleksört den 14 oktober 2011.

.

Räddade tulpaner

Dagens rubrik syftar på två saker.
Dels att tulpanerna på bilden är sådana som har räddats ur en jordhög i skogen och fått ett nytt liv i vår trädgård. Jag fick dem av min vän Heléne, varför jag kallar dem för ”Helénes tulpaner”.

Och dels för att våra tulpaner nu finns i vår inhägnade trädgård, i skydd mot rådjuren som stryker runt tomtgränserna på jakt efter något ätbart.

Som trädgårdsnybörjare för tio år sedan köpte vi tulpanlökar och placerade dem överallt där vi ville ha vårfägring. Men det var redan dömt att misslyckas då skogen intill vimlar av rådjur.
Denna kamp mot rådjuren har resulterat i en litterär berättelse i två versioner. Den kortare har blivit publicerad i en antologi som ABF i Göteborg gjort.

Berättelsen heter ”Tulpanmani” och handlar om en man som skaffat en trädgård. Första året planterade han tulpaner som kaninerna tyvärr äter upp. Andra året har han satt nät runt dem. Rådjuren når över nätet och äter upp alltsammans. Tredje året har han byggt burar av nät som små metallbogar. Men det kommer inte upp några tulpaner, för sorkarna har ätit upp alla lökar underifrån. Han får en snilleblixt och det fjärde året kan han njuta av tulpaner i massor. Jag avslöjar inte slutet. Vill du veta hur han läste sitt dilemma finns berättelsen i boken: Lyft ditt skrivande: I Trapphuset: antologi våren 2008. utgiven av Vulkan förlag.

Jag har senare utökat berättelsen och har fått den bedömd av mina skrivkollegor på en senare kurs. Jag har ännu inte slutredigerat den. När det är gjort kommer jag att lägga ut berättelsen på en hemsida en vacker dag, när jag skapat en ny sådan. Men inte i dag då solen lyser. Måste ut i trädgården och gräva upp fler gamla tulpaner som kämpar för sin överlevnad. Jag vill ge dem en ny chans bland våra andra tulpaner i vårt skyddade hägn, så vi får ännu fler tulpaner i våra rabatter nästa år.

Titeln på min berättelse syftar på det hysteriska spekulerandet i tulpanlökar under några år under 1630-talet i Nederländerna. Tulpanlökar var eftertraktade och betingade allt högre priser som gjorde att folk började spekulera i framtida tulpanskördar. I dag kallar vi sådant för optioner. En unik lök kunde kosta mer än ett hus. Folk pantsatte allt för att få en framtida skörd som skulle generera en fantastisk vinst.

Som med pyramidspel sprack bubblan i februari 1637 och mängder av människor stod barskrapade med säckar med osäljbara tulpanlökar. Det tog Nederländerna många år innan ekonomin hade återhämtat sig.

Denna tidiga börskrasch visar att vi inget lärt av historien. Vi har haft flera liknande börsras de senaste 30 åren. Frågan är nu när luften går ut fastighetsbubblan som vi har idag i Sverige. Ekonomer har förutspått det länge.
Förlorarna är de som köper sist och tar stora lån på hus eller lägenheter. Sedan har man bara lånen kvar, men inget värde i det man köpt. Jag känner folk som fortfarande betalar av lån på hus de köpte strax innan luften gick ur fastighetsbubblan i slutet av 1980-talet.

Läs mer om denna nederländska spekulationskarusell på Wikipedia i artikeln: Tulpanmanin.

Boken "Tulpanfeber" av den brittiske författaren Deborah Moggach från 2000, handlar om en kärleksberättelse under tulpanmanins dagar. De älskande i boken satsar pengar i en tulpanlök, som ska ge så stora vinster att de kan rymma till Amerika och börja om sina liv där tillsammans.

En pamflett från 1637. Bilden lånad från Wikipedia.

Jag skriver nästa gång om hur jag fick Helénes tulpaner att överleva.

Mängder av tulpaner som har fått ett nytt liv i vår trädgård. Tack Heléne!

.

Nästan självlysande tulpaner

När vi satt och fikade i trädgården och njöt av försommaren med en kopp kaffe och hembakad kaka, sken solen rakt genom våra liljetulpaner.
Den intensiva färgen förstärktes och de blev nästan självlysande. Jag hämtade kameran och lyckades fånga ögonblicket, färgen och det starka ljuset.

I lördags slog även tulpanerna ut som syns i bakgrunden. Dessa är riktiga överlevare. De fick jag av min vän Heléne förra våren. När hon gick en promenad i skogen utanför sitt bostadsområde där hon bor, fann hon en massa gröna skott som stack upp ur en jordhög. Någon hade grävt ut sin trädgård och dumpat trädgårdsavfallet där. Det var tulpaner som kämpade sig upp ur högen. Heléne grävde i högen och tog hem mängder av lökar.

Jag fick många lökar av henne och planterade dem i några hinkar, som jag sedan förvarade ute på balkongen.

De växte och några blommade och andra fick bara blad. De fick vissna ner efter sin blomning, och till hösten planterade jag ut dem i trädgården.

De har överlevt och blommar nu för fullt. Jag skriver mer om dem senare.

Det är rätt fint, eller hur?

.

Våra fem liljetulpaner

I höstas köpte vi en förpackning med fem liljetulpaner. Tidigare år innan vi byggde vår innerträdgård, kändes det lite meningslöst att köpa dyra tulpanlökar, då rådjuren åt upp allt som de kom åt.
Nu blommar våra fem liljetulpaner för fullt. Till hösten ska vi köpa fler, så vi väntar med spänning på katalogerna med höstens lökar och plantskolornas utbud att frossa i. Men det är långt till hösten, och till dess ska vi njuta av alla våra tulpaner i några veckor till. Sedan tar försommarblommorna över och därefter alla andra växter som kommer att avlösa varandra.

Här ser du varför man kallar dessa för liljetulpaner. När solen gassar öppnar de sig fullt ut och ser ut som utslagna liljor.

Liljetulpanerna i motljus. De blir nästan självlysande i orangerött.

.

Vårens första vårlök

Den 17 april slog även den första vårlöken ut i vår trädgård.
För två år sedan fick med mig från min sambos föräldrar ute på Orust i Bohusläns skärgård, en påse med uppgrävda plantor av vårlök. Jorden var stenhård då den bestod av lera. Det var ett digert jobb att gräva upp dessa. Lökarna låg även djupt ner så många plantor gick av. Men enträgen som jag var, så fick jag upp en del hela plantor.

Dessa plantor förvarade jag fuktigt i en plastpåse på balkongen innan jag hade möjlighet att plantera dem vid en björk vid fritidshuset. Där kan de nu växa i fred från gräsklipparen och vissna ner när löken har laddats fulla med näring.

Det andra året kom det upp blad, men inga blommor. Jag fick senare reda på att vårlökar är mums för rådjur, så de hade nog slunkit ner i ett hungrigt djurs mage. Så förra hösten lade jag över en gammal trådkorg från en garderob, för att skydda dessa mot djurattacker.

Så nu har som sagt årets första vårlök slagit ut i vår trädgård. Än så länge har vi inga riktiga tuvor med dessa men får de vara i fred så kommer de säkert att bli tuvbildande med tiden.

I dag använder vi vårlök mest som prydnadsväxt. Förr i tiden kunde man använda torkade och malda lökar som nödbröd när brödsäden tagit slut på vårkanten.

Vårlök heter Gagea lutea på latin. Lutea betyder gul.

Läs mer om denna lilla växt på den Virtuella floran: Vårlök.

.

Nu blommar den första påskliljan

Nu har våren satt fart på riktig. Nu börjar allt vakna till liv. Överallt började det knoppas och blomma i vår trädgård.

Nu har den första påskliljan slagit ut i vår trädgård. Det var ett antal år sedan vi satte dessa knölar i jorden.
Vi har nog köpt hundratals påskliljor och satt ut den överallt. Men med tiden så tynar de bort och försvinner. Jorden är nog inte idealisk för påskliljor, för den består mest av sand. Jag tror att de vill ha mer tung jord.
Lite här och där ser vi smala strån där vi tidigare satt påskliljor. Dessa påminner om gamla drömmar som vi haft om ett fält av gula blommar på våren.

Ett år när jag grävde bort några rabatter för att göra större gräsytor, samlade jag ihop alla gamla lökar/knölar som jag fann i jorden. Dessa planterade jag tillsammans i ett nytt land med näringsrik jord. Där skulle jag ha dem i en "plantskola" och göda upp den, för att senare flytta dem någon annanstans.

Året därpå kom inte en enda blomma upp eller ett endaste blad. När jag grävde i landet och letade efter var knölarna tagit vägen fann jag ingenting. Alla var borta! Jag letade vidare och fann några förkrymta och halt uppätna rester av narcissknölar. Det verkade som om larver eller maskar av något slag hade kalasat på dem.
Det var verkligen ett litet misslyckande och lite onödigt jobb.

En nackdel att ha påskliljor i gräsmattor är att bladen måste vissna helt ner innan man kan klippa gräset. Gräset hinner växt mycket under den tiden och blir lite svårt att klippa med gräsklippare senare. Klipper man av bladen för tidigt kan inte lökarna/knölarna inte samla tillräckligt med näring för nästa års blomning.

De narcisser som vi har köpt senast har vi placerat i ett buskage så de ska synas när de blommar. När de blommar klart gör det inget om bladen står kvar och vissnar ner av sig själv, för då har buskarnas blad växt så mycket att man knappt ser de vissnande narcissbladen.

Nu kan vi njuta av påskliljorna och låta dem lysa upp trädgården tills andra blommor tar över lyskraften.

Den första utslagna påskliljan som växer i ett buskage med ölandstok, spirea, paradisbuske och rosenrips.

.