lördag 25 februari 2012

Min Montbretia från England


Min Montbretia, Crocosmia X crocosmiiflora, kommer från min syster i Cambridge, England. Jag fick några montbretialökar av henne när jag var på besök där för några år sedan.

Jag planterade dem i ett soligt läge mot en södervägg i vår trädgård. Men det hände inte så mycket med dem än att de bara växte till gräsliknande halvmeterhöga tuvor. Någon gång hade det kommit upp några blomstänglar med enstaka orangea små blommor.

Sommaren 2009 när vi byggde vår nya spaljé fick de inte plats längre, så jag grävde upp dem från sitt gamla ställe. Bladen ser ut som högt gräs i täta tuvor och lökarna är lätta att känna igen. De ser ut som små bruna trådiga lökar i en sträng. De är kring en två centimeter stora.
Jag tänkte kasta bort dem, men kom på att de gräsliknande bladen kunde passa bättre längst ut i en annan rabatt som jag hade förkortat, och behövde något som snabbt fyllde upp längst ut i den. Dessa blad passade bra där och blev dekorativa vid rabattkanten med en gång.
Jag bara vattnade och lät dem vara i fred.

På sensommaren sköt Monbreatian upp mängder av stänglar och de började blomma. Jag hade även tagit några tuvor till balkongen i stan, och även de började blomma.


Balkongen den 9 augusti 2009. Montbretia blommar i sin kruka. Tyvärr dog den under vintern. Jag borde ha tagit den till landet och grävt ner den för bättre övervintring.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Min syster säger att man ska flytta Montbretian med jämna mellanrum. Man ser lätt när det är dags, för då är tuvan mycket tät och lökarna växer nästan upp till jordytan.
Det var kanske det som fick dem att börja blomma, att vid flytten delades plantorna och glesades ut, samt att de fick ny näringsrikare samt fuktigare jord.

Montbretian på sina nya plats, utglesad och omplanterad, längst ut i den nya änden på en rabatt. Jag har lagt en rad med gamla tegelstenar som en rabattkant. Stenarna står på snedden så vatten inte blir liggande på dem.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Montbreatian är egentligen ingen växt för svenska förhållanden då den kräver en del skötsel och inte är vinterhärdig i stora delar av Sverige. Den vill ha näringsrik jord och väldränerad plats. Den har svårt att övervintra då den inte tål barfrost, och därför bör man täcka den med ris eller löv. Läs mer om odlingsråd på länken längst ner.

Det är väl värt att testa Montbretia om man bor i växtzon 1. Bor man någon annanstans får man vinterförvara den frostfritt.
Bladen är dekorativa och blommorna är en bonus om man får dem.

För mig är det en fjäder i hatten som fått den att övervintra så många vintrar. Och när Montbreatian började blomma var det som en liten trädgårdsseger.

Hösten 2011 flyttade jag om bland montbretialökarna då de inte blommat under sommaren. Det ska bli roligt att se om den har överlever den långa kalla och snörika vintern som vi har. Ska även bli intressant att veta om den trivs bättre efter att jag planterat om lökarna i höst. Montbretian har numera även en lite mer skuggigare och fuktigare placering, än vid den första platsen som var ett torrt och soligt söderläge invid husväggen.

För säkerhets skull har jag sparat en liten tuva vid sin gamla plats. Den kan jag ha som reserv om växterna dör på sina nya plats.

Läs mer om Montbretia på sajten Trädgårdsväxter.com.

Montbreatian på sin nya växtplats den 16 augusti 2009.

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar