Jag tycker det är svårt att finna rätt sorts krukor för krukväxterna hemma. Ibland vill jag ha lite lägre och vida krukor, och helst i vita nyanser. När jag besökt alla större kedjor av växtbutiker och stormarknader och inte funnit en enda som passade kom jag på en idé.
Hemma hade vi flera ytterkrukor eller foder som de också kallas. De var fina men de fungerade inte som planteringskärl då de saknade dräneringshål.
Jag tog fram borrmaskinen, en bred betongborr, lite målartejp, linjal och en blyertspenna.
Borret är en betongborr med en diameter på 10 mm.
Jag började att mäta ut mitten på botten på krukan med att dra linjer med hjälp av linjalen. Satte sedan på lite tejp i ett kryss i botten och markerade där hålet skulle vara. Bredde ut en tidning på golvet och satte krukan med botten upp på den.
Tejpen gör så att det blir lättare att borra, då den inte slinter lika lätt på en glatt yta. Sedan var det bara att sätta igång att borra. Efter en stund har man ett fint dräneringshål i botten av krukan.
Därefter är det bara att ta bort tejpen och tvätta krukan från borrdammet, och sedan är den klar att använda.
Det kan hända att glasyren spricker något på insidan, men det gör ingenting för det syns inte när krukan fylls med jord. Är man rädd att det spruckna ska suga åt vatten och spräcka krukan kan man måla eller lacka runt hålet. Men det gör inte jag.
Jag har borrat hål i flera ytterkrukor och hittills har ingen kruka gått sönder av borrandet. Till min lilla kaktusplantering fann jag ett Höganäskärl på ett loppis för tjugo kronor. Det materialet var mycket hårt att borra i, men det gick att få ett dräneringshål i botten till slut.
Höganäskärlet med färdigt hål. Ytan har spruckit lite, men det kommer ändå inte att synas och en krukskärva kommer att täcka hålet.
Jag har även borrat hål i ytterkrukor av plast. Plast gör att växterna håller sig fuktiga en längre tid än keramik som gör att jorden snabbare torkar ut.
Två ytterkrukor i plast med nytt dräneringshål.
När jag saknade stora och höga planteringskärl för våra tomatplantor, borrade jag tre hål i botten av smala hinkar av plast.
Jag använde zinkhinkar till kryddörter när jag hade dem på balkongen. När jag flyttade ut dem i trädgården behövde de dräneringshål så att regnskurar inte skulle dränka växterna. Med en stor fyrkantig spik, cirka 6-7 mm bred, slog jag fyra hål i botten. Jag lade hinken upp och ner över en träbit och bankade genom hinkbotten. De vassa kanterna kommer då på insidan. Om man har hinken utan fat på ett trädäck etc, så är det ingen risk att golvbeläggningen repas.
.
