Visar inlägg med etikett Gula blommor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gula blommor. Visa alla inlägg
torsdag 8 mars 2012
Viol eller pensé, eller både och?
Sommaren 2010 började en liten planta växa i en av våra balkonglådor i stugan. Jag visste inte vad det var för något, men jag lät den vara kvar.
En helg när vi kom till stugan hade den börjat blomma. Det var en liten gul pensé, eller var det en gul viol? Penséer och violer tillhör samma släkt: Viola. Penséer är en hybridform av släktet och heter Viola x wittrockiana på latin, x:et står för hybrid.
Ordet viola betyder helt enkelt violett, eller gredelin som man sa tidigare. Wikipedia menar att namnet kommer från franskans ord penser, att tänka. Blommans täckning ser ut som ett ansikte. När den drar ihop sig när den vissnar ser den ut som en människa som sitter i djupa tankar.
Penséer är tacksamma växter och de är bland de första som kan planteras ut på våren redan i april. De klarar av en köldknäpp ner till fem minusgrader.
När jag besökt England under vintern, har jag sett att de planterar ut penséer som de kallar för vinterpenséer (winter pansy eller winter pansies i plural).
Vi i villa skriver att penséer inte tycker om värme och till sommaren går de i vila. Klipp ner dem så bara lite grönt finns kvar. Flytta dem i sitt planteringskärl eller sätt dem i friland i ett svalt ställe. Vattna under heta sommardagar. Lagom till hösten tar man fram dem och ger dem näringslösning. De börjar sedan blomma och håller på tills frosten tar dem när vintern kommer.
Penséer vill stå ljust och klarar av halvskugga, men de vill inte torka ut. För att hålla blomningen i gång knipsar man bort utblommade blommor.
De går att föröka med frö och min lilla gula blomma är troligtvis en avkomma till en som jag hade för många år sedan. Fröet har legat kvar i jorden och grodde när det fick ett gynnsamt tillfälle.
Läs mer på Odla.nu om hur man tar hand om sina penséer i artikeln: Penséer, vårens violer.
Läs mer om penséer i Vi i villa och hur man tar hand om dem: Vårens första blomsterfest.
.
torsdag 4 augusti 2011
Citronsolros lyser ikapp med solen
En av mina favoritblommor som nu börjat blomma, är mina perenna solrosor som jag kallar för Citronsolros. De lyser som små solar i trädgården. även en mulen dag njuter jag av dem. Jag har satt den överallt i trädgården. Det är som med glädjen: delar man den blir den dubbel! Ju mer jag delat ju färggladare blir trädgården!
Efter allt tråkigt som hänt är det en fröjd att åter få se dem dyka upp. De ger mig energi. De lyser upp min tillvaro. Jag blir glad att åter se dem.
Jag har delat dem flera gånger så nu finns de överallt. De som har mest soligt läge blommar först och de som växer i skuggig läge väntar till sist.
.
lördag 4 juni 2011
Harris lyser upp i klargult

När forsythian har blommat färdigt i klargult, tar vårt harris över blomningen och ljusar upp sitt hörn i trädgården med klargula blommor.
När jag tog en promenad utefter en skogsväg för några år sedan, fick jag syn på några harris-plantor som växte alldeles intill vägbanan. De skulle försvinna vid nästa rensning av dikena, så jag tänkte att de kunde få ett nytt liv i vår trädgård. Kan de växa intill en torr vägslänt kan de väl växa på vår torraste dela av trädgården.
Jag återkom senare med bilen och grävde upp några plantor som jag transporterade hem i plastsäckar så att de inte skulle torka ut.
Innan jag fann en plats att plantera den på, hade jag dem i stora krukor med jord så att rötterna inte skulle torka ut.
De har nu fått sina plats på en liten kulle på tomten där vår ej brukbara lilla jordkällare finns. Kullen består mest av sand så det kan bli rätt torrt på sommaren.
Några av plantorna dog, men flera andra klarade sig och nu blommar de för tredje året.
Vårt harris har växt och blivit nästan två meter högt, och blommar nu med mängder av klargula blommor. Jag trodde först att denna gula buske var ginst, men den blir inte så stor som våra buskar. Den äkta ginsten är Hallands landskapsblomma.
Harris, eller har-ris som det också skrivs, växer på sandig mark i södra Sverige. Jag läste att den har fått namn eftersom harar äter på dess späda grenar. Harris långa smala grenar har också använts till kvastar. Växtens latinska namn är Cytisus scoparius. Scopa latin betyder kvist eller kvast.
Jag läser på internet att vill man ha harris kan man dra upp det med frö. De finns att köpa från Impecta Fröhandel. I sökfältet skriver du ”Cytisus scoparus” eller ”har-ris” (med bindestreck) så får du direktträff på harris-fröna.
Jag ser även att Cytius-arter finns att köpa på plantskolor och finns även hos de stora kedjorna som Plantagen och Blomsterlandet. De kallas ofta för ginst där. Den äkta ginsten heter genista på latin, och blir inte lika stor som harris-sorterna, som heter cytisus.
Vill du söka på internet efter harris skriv: ”cytisus plantskola” i sökfältet, så får du upp flera länkar att gå vidare till. Vill du ha tag på samma harris som jag har lägg till hela namnet i sökfältet: ”Cytisus scoparius plantskola”.
Läs mer om harris på den virtuella floran
Olika sorter av harris (ginst) på Blomsterlandet. (skriv "ginst" i sökrutan så får man upp flera olika "ginst"-sorter.)
När jag tog en promenad utefter en skogsväg för några år sedan, fick jag syn på några harris-plantor som växte alldeles intill vägbanan. De skulle försvinna vid nästa rensning av dikena, så jag tänkte att de kunde få ett nytt liv i vår trädgård. Kan de växa intill en torr vägslänt kan de väl växa på vår torraste dela av trädgården.
Jag återkom senare med bilen och grävde upp några plantor som jag transporterade hem i plastsäckar så att de inte skulle torka ut.
Innan jag fann en plats att plantera den på, hade jag dem i stora krukor med jord så att rötterna inte skulle torka ut.
De har nu fått sina plats på en liten kulle på tomten där vår ej brukbara lilla jordkällare finns. Kullen består mest av sand så det kan bli rätt torrt på sommaren.
Några av plantorna dog, men flera andra klarade sig och nu blommar de för tredje året.
Vårt harris har växt och blivit nästan två meter högt, och blommar nu med mängder av klargula blommor. Jag trodde först att denna gula buske var ginst, men den blir inte så stor som våra buskar. Den äkta ginsten är Hallands landskapsblomma.
Harris, eller har-ris som det också skrivs, växer på sandig mark i södra Sverige. Jag läste att den har fått namn eftersom harar äter på dess späda grenar. Harris långa smala grenar har också använts till kvastar. Växtens latinska namn är Cytisus scoparius. Scopa latin betyder kvist eller kvast.
Jag läser på internet att vill man ha harris kan man dra upp det med frö. De finns att köpa från Impecta Fröhandel. I sökfältet skriver du ”Cytisus scoparus” eller ”har-ris” (med bindestreck) så får du direktträff på harris-fröna.
Jag ser även att Cytius-arter finns att köpa på plantskolor och finns även hos de stora kedjorna som Plantagen och Blomsterlandet. De kallas ofta för ginst där. Den äkta ginsten heter genista på latin, och blir inte lika stor som harris-sorterna, som heter cytisus.
Vill du söka på internet efter harris skriv: ”cytisus plantskola” i sökfältet, så får du upp flera länkar att gå vidare till. Vill du ha tag på samma harris som jag har lägg till hela namnet i sökfältet: ”Cytisus scoparius plantskola”.
Läs mer om harris på den virtuella floran
Olika sorter av harris (ginst) på Blomsterlandet. (skriv "ginst" i sökrutan så får man upp flera olika "ginst"-sorter.)
måndag 2 maj 2011
Vi har gulsippa i trädgården!
När jag gick runt i vår trädgård och tittade efter vilka växter som börjat blomma, fann jag några växter som jag inte kände igen. Bladen påminner om vitsippa, fast blommorna ser mer ut som en smörblomma.
Det var en gulsippa!
Jag har inget minne varifrån de kommer. Kanske kommer de från Orust, därifrån vi fått våra vårlökar som jag skrev om i artikeln: Vårens första vårlök.
Gulsippa heter Anemone ranunculoides på latin. Artnamnet ranunculoides betyder "lik Ranunculus". Det syftar på att blomman liknar smörblomma som heter Ranunculus.
Växten finns ända upp till Jämtland och är bara vanlig i Skåne och på Gotland.
Om gulsippa växer ihop med vitsippa kan de korsa sig. Då får man en hybrid med blekgula/svavelgula blommor.
Gulsippa, vitsippa och även blåsippa är giftiga. Då får man ha dem i fred från djur som gärna hälsar på i trädgården och äter av ens odlarmödor.
Läs mer om växten på den Virtuella floran: Gulsippa.
torsdag 28 april 2011
Vårens första gullviva
Vårens första gullviva såg jag i vår trädgård den 17 april. När jag skulle trycka fast vår batteridrivna viltskrämma i en perennrabatt i vårt woodland, såg jag att en gullviva hade kommit upp och börjat slå ut.
Intill såg jag även en liten blåsippa som jag planterat ut förra våren. Så nu har jag blåsippor på två ställen.
Gullviva heter Primula veris på latin, där veris betyder vår. Här på Västkusten och speciellt i Bohuslän, kallar man växten för majnycklar. Här råder förvirring för det är en helt annan växt på andra platser. Se vad den virtuella floran skriver om orkidén: Majnycklar.
Senare i vår kommer ett hörn av vår trädgård att lysa upp av ett litet bestånd av gullvivor. De verkar trivas där och blir fler för varje år. Dessa härstammar från Orust i Bohusläns skärgård, så våra gullvivor är då riktiga majnycklar :-)
Senare i vår kommer fler sorter av primula att blomma. Skriver mer om dem då.
'
En blomma ha slagit ut den 17 april. När jag ser dem åter helgen efter påsk, har alla blommorna slagit ut och lyser gult i sin del av trädgården.

En blomma ha slagit ut den 17 april. När jag ser dem åter helgen efter påsk, har alla blommorna slagit ut och lyser gult i sin del av trädgården.
.
Etiketter:
Gula blommor,
Perenner,
Vårblommor
måndag 25 april 2011
Vårens första vårlök
Den 17 april slog även den första vårlöken ut i vår trädgård.
För två år sedan fick med mig från min sambos föräldrar ute på Orust i Bohusläns skärgård, en påse med uppgrävda plantor av vårlök. Jorden var stenhård då den bestod av lera. Det var ett digert jobb att gräva upp dessa. Lökarna låg även djupt ner så många plantor gick av. Men enträgen som jag var, så fick jag upp en del hela plantor.
Dessa plantor förvarade jag fuktigt i en plastpåse på balkongen innan jag hade möjlighet att plantera dem vid en björk vid fritidshuset. Där kan de nu växa i fred från gräsklipparen och vissna ner när löken har laddats fulla med näring.
Det andra året kom det upp blad, men inga blommor. Jag fick senare reda på att vårlökar är mums för rådjur, så de hade nog slunkit ner i ett hungrigt djurs mage. Så förra hösten lade jag över en gammal trådkorg från en garderob, för att skydda dessa mot djurattacker.
Så nu har som sagt årets första vårlök slagit ut i vår trädgård. Än så länge har vi inga riktiga tuvor med dessa men får de vara i fred så kommer de säkert att bli tuvbildande med tiden.
I dag använder vi vårlök mest som prydnadsväxt. Förr i tiden kunde man använda torkade och malda lökar som nödbröd när brödsäden tagit slut på vårkanten.
Vårlök heter Gagea lutea på latin. Lutea betyder gul.
Läs mer om denna lilla växt på den Virtuella floran: Vårlök.
.
Etiketter:
Gula blommor,
Lökväxter,
Vårblommor
lördag 16 april 2011
Nu blommar den första påskliljan
Nu har våren satt fart på riktig. Nu börjar allt vakna till liv. Överallt började det knoppas och blomma i vår trädgård.
Nu har den första påskliljan slagit ut i vår trädgård. Det var ett antal år sedan vi satte dessa knölar i jorden.
Vi har nog köpt hundratals påskliljor och satt ut den överallt. Men med tiden så tynar de bort och försvinner. Jorden är nog inte idealisk för påskliljor, för den består mest av sand. Jag tror att de vill ha mer tung jord.
Lite här och där ser vi smala strån där vi tidigare satt påskliljor. Dessa påminner om gamla drömmar som vi haft om ett fält av gula blommar på våren.
Ett år när jag grävde bort några rabatter för att göra större gräsytor, samlade jag ihop alla gamla lökar/knölar som jag fann i jorden. Dessa planterade jag tillsammans i ett nytt land med näringsrik jord. Där skulle jag ha dem i en "plantskola" och göda upp den, för att senare flytta dem någon annanstans.
Året därpå kom inte en enda blomma upp eller ett endaste blad. När jag grävde i landet och letade efter var knölarna tagit vägen fann jag ingenting. Alla var borta! Jag letade vidare och fann några förkrymta och halt uppätna rester av narcissknölar. Det verkade som om larver eller maskar av något slag hade kalasat på dem.
Det var verkligen ett litet misslyckande och lite onödigt jobb.
En nackdel att ha påskliljor i gräsmattor är att bladen måste vissna helt ner innan man kan klippa gräset. Gräset hinner växt mycket under den tiden och blir lite svårt att klippa med gräsklippare senare. Klipper man av bladen för tidigt kan inte lökarna/knölarna inte samla tillräckligt med näring för nästa års blomning.
De narcisser som vi har köpt senast har vi placerat i ett buskage så de ska synas när de blommar. När de blommar klart gör det inget om bladen står kvar och vissnar ner av sig själv, för då har buskarnas blad växt så mycket att man knappt ser de vissnande narcissbladen.
Nu kan vi njuta av påskliljorna och låta dem lysa upp trädgården tills andra blommor tar över lyskraften.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)















