Flocknäva – en överlevare i skuggiga lägen

Vårt bestånd av Flocknäva, Geranium macrorrhizum, har jag förökat från några få plantor. Dessa fann jag bortslängda efter en gårdsrensning inne i stan. Plantorna var färska och var inte skadade, så jag tog hem dem och satte dem i ett glas vatten. När jag kom till stugan på landet planterade jag ut dem.

Plantorna repade sig fort och växte till en stor tuva. De växer med tjocka utlöpare och är lätta att bryta av. De nya skotten eller snarare plantorna flyttade jag och satte dem direkt i jorden och vattnade rejält. De rotade sig snabbt och fortsatte att växa till nya tuvor. Så jag fortsatte dela den och nu har vi stora bestånd av flocknäva lite var stans i trädgården.

Flocknäva kan växa i skuggiga lägen och trivs förträffligt i vårt woodland och på husets norrsida. Den vill däremot inte stå i direkt sol eller för torrt.

Flocknävan blommar med rosa blommor på försommaren. Jag såg i en kommunal plantering att det finns även en vit sort. På internet ser jag att de finns från vitt till mörkt rosa.

Bladen avger en aromatisk doft och vissa kan tycka att det doftar illa. Men jag tycker de doftar helt ok.
Flocknävorna bildar en stor grön matta rätt snabbt. De täcker också marken fort, så ogräs trivs inte tillsammans med dem.
Tycker man att de blir för stora är de lätta att ta bort och eller flytta till andra ställen.

Jag såg ett tips på internet att om man sätter flocknäva längst fram i en rabatt, så håller de gräset borta från att växa in. De flocknävor som växer in i rabatten tar man och använder att utöka rabattkanten med. Ett billigt och bra sätt att skapa en lite mer lättskött trädgård.
Det ska jag nog prova. Men då får rabatten vara rätt bred, så att man får plats med andra perenner längre in.

Flocknäva tillhör växtsläktet geranium. Detta namn kommer från grekiskans geranos som betyder trana, för fruktställningen efter blomningen påminner om en tranas näbb.
Geranium-släktet inkluderar alla nävor, till exempel vår ängsblomma Midsommarblomster och även Blodnäva och Stinknäva.
På engelska heter pelargon geranuim, men de tillhör släktet pelargonium, dit även den doftrika Doktor Westerlunds blomma eller Doftgeranium tillhör. Det är verkligen en språkförbistring.
Jag fann en artikel på Odla.nu om detta med språkförbistringen: Lite grundläggande botanik.

Jag skriver mer om Flocknäva i nästa artikel: Flocknävans blad täcker skuggiga ytor snabbt.

Flocknäva blommar bara en gång och blomningen varar inte så länge. Det är för bladens mattbildande skull jag har den.

.

Fänrikshjärta blommar länge

En trevlig liten perenn som blommar tacksamt och länge är Fänrikshjärta (Dicentra formosa). Den börjar blomma hos oss i början av maj och håller på till långt efter midsommar.
Namnet Dicentra kommer från grekiska dis som betyder dubbel och kentron som betyder tagg, pigg eller sporre. Formosa betyder vacker.
På danska heter växten Småhjerte. Ett fint namn på en söt växt. På engelska Bleeding Heart, blödande hjärta.

Man har via dna-analyser nu bytt släktskap på Dicentra och flyttat dem till gruppen Lamprocapnos. Fänrikshjärta ska egentligen heta Lamprocapnos Formosa istället.
Inom släktet Dicentra/Lamprocapnos finns även Löjtnanshjärta, Sjömanshjärta, Furirhjärta och Silverhjärta.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Vid vår stuga har jag planterat den i framkanten av en lång rabatt i vår inhägnade trädgård tillsammans med små påskliljor som heter 'Tête à Tête'. Det är de man köper i krukor tidigt på våren. De går efter blomning utmärkt att plantera ut i trädgården. men de blir betydligt mindre än de krukodlade.

Det är lätt att föröka Fänrikshjärta. Man gräver försiktigt upp plantan i en stor jordklump. Rötterna är sköra och går lätt av, men det gör ingenting så länge det finns blad eller blomstänglar på dem. Det är så man förökar dem, en rotbit med blad på. Man planterar ut dem i jorden och vattnar. Mycket enkelt. Man kan även dela den medan den blommar, men då får man vattna dem lite extra tills de etablerat sig.

De flikiga bladen hos Fänrikshjärta.

I vår trädgård har vi tre varianter av Fänrikshjärta; en rosa som är ymnigt förekommande hos oss; en vit 'Alba' som ännu ej har etablerat sig efter den senaste flytten 2010, men som lever och kommer upp med några blomstänglar; och till sist en mörkrosa 'Bacchanal' som jag köpt på postorder 2008. Jag tror att den har överlevt sin flytt våren 2011, för jag har sett några blad på den, men inga blommor.

Den vita varianten 'Alba' har ännu inte bildat stora tuvor som den rosa hos oss, men den blommar i alla fall med några stänglar i sin del av perennrabatten.

Fänrikshjärta kommer ursprungligen från västra Nordamerika och växer där i bergstrakter och i skogsmark. Den vill ha lätt skugga men kan även stå lite mer soligare. Jorden ska vara lätt, humusrik och fuktighetshållande och den kan bli mellan 20 och 50 cm hög
Växten är tuvbildande och kan användas som marktäckare framför buskage och under ljusa träd. Då den blommar länge kan den också användas som kyrkogårdsväxt. Den fungerar utmärkt som woodlandväxt.

Vår rosa variant trivs utmärkt i det halvskuggiga läget i vår trädgård.


Fänrikshjärta blommar rikligt och länge. Dess gröna bladverk passar fint i framkanten på perennrabatter.

.

Rosenflockel från Helsingfors

Vår rosenflockel har blommat nu fem år i rad. Den kommer ursprungligen från Helsingfors.
I september 2005 for vi på en långweekendresa dit, och strosade runt staden och tittade på sevärdheter och annat av intresse.
På en av våra vandringar gick vi genom Hesperiaparken (Hesperian puisto) från Finlandiahuset (Finlandia-talo) till Finlands nationalopera (Suomen Kansallisooppera). I parken fanns ett stort och högt bestånd av rosenflockel som växte vid Tölövikens strand. Jag såg att en av dessa höga stänglar hade brutits av och låg på marken. Den avbrutna blomklasen hade gått i frö medan de kvarstående blommade fortfarande. Jag tog upp den torra blomstängeln och lade den i ryggsäcken.

När jag kom hem sparade jag blomklasen i en hopvikt tidningssida och förvarade den i en plastpåse i kylskåpet. På våren 2006 drog jag loss de ulliga fröna och sådde dem i en odlingskruka med jord.
Och se, de grodde och det blev till små plantor. Dessa planterade jag ut när de blivit tillräckligt stora.
Jag minns inte om de hann blomma samma år eller om de gjorde det på det andra året. Nu har de blommat varje år.

Rosenflockel, Eupatorium purpureum, vill gärna ha fuktighållande humusrik jord och full sol. Den kan bli två meter hög om den trivs, så den kräver utrymme i trädgården. När den växter och frodas blir den mer och mer yvigare. När den blir för stor får man dela den.

Vi har inte det problemet ännu, för vår rosenflockel står mot en södervägg vid vår friggebod. På somrarna får vi vattna extra då läget är lite torrt. Blomstänglarna blir hos oss mellan 130-150 cm höga.

Rosenflockel är en härdig växt som trivs långt upp i landet. Den förökas lättast genom delning. Det gör man helst på våren, men enligt sajten Odla.nu kan man även dela den under blomningen.
Den är lätt att föröka med frön också. Man tar de ulliga fröna när plantan har blommat klart och sår dem som jag gjorde.
Som en extra bonus tycker humlor, bin och fjärilar om rosenflockel.

Läs mer om rosenflockel på Odla.nu: Fjärilsväxter – Rosenflockel

En humla har fått korn på något gott i rosenflockeln. Observera att humlan har frömjöl på hela kroppen. Tack vare det kan växterna föröka sig och ge frön eller frukter.

I en extrem närbild ser blommorna ut som något ur havet: havsanemoner, koralldjur eller liknande.

.

Rosa blandning av lökar och knölar

Jag handlade mat på Netto vid Andra långgatan i Göteborg för ett tag sedan. Mitt i affären fanns ett ställ med vårlökar till ett bra pris. Jag kunde inte motstå att köpa en påse med en samling av tulpaner, narcisser och allium. De fanns i en förpackning som kallades för "Colour Match Collection - Pink Shades". Växterna är i olika rosa nyanser.

Förpackningen visar ett flor av växter, men det står tydligt att den innehåller fem tulpaner av sorten Tulipa Van Eijk, fem Narcissus Salome med rosa innanmäte, samt femton Allium Oreophilum.

När jag öppnade förpackningen var en tulpanlökarna rutten, men vad gjorde det egentligen när de var så billiga, bara 30 kronor för allt?

Med planteringsspade i näven gick jag ut i trädgården, och som vanligt så visste jag inte först var jag skulle plantera dem. Jag hade ju redan planterat över hundra lökar under hösten.
Jag satte tulpanerna bland andra i blandade färger. Narcisserna planterade jag så att de syns bra där vi sitter i vår uteplats. Allium satte jag i grupper om fem på tre ställen.

Ett roligt sammanträffande var att jag var på GöteborgsOperan och såg Richard Strauss opera Salome den 22 oktober. Det var den 11 oktober jag köpte lökarna med samma namn: Tulipa Salome, men uppmärksammade inte namnet förrän jag skulle plantera dem den 30 oktober.

.

Hurdalsros från Norge

Vår Hurdalsros har blommat någon vecka nu. Denna ros fick vi av en vän som ursprungligen kommer från Norge. När han rensade upp i sin trädgård i Laholm och skaffade nya växter, blev den över. Han frågade om v i villa ha den. Så nu har vi den i vår trädgård.

Den har inte växt så värst bra. Både snäckor och rådjur har hjälp till att hålla den nere. Förra året började den skjuta skott. Ett av dem har växt upp till en stam, och flera rosor har slagit ut på den. Så det finns fortfarande hopp om denna ros.
Den placerade vi lite avsides, för den blommar bara en gång. Men när den blommar så syns de skära blommorna mot den mörka skogen i bakgrunden.

Hurdalsrosen är engångsblommande och kan växa upp till zon 7. Ända upp till Norrbottens kustland och lite till mot fjällvärlden. På internet läser jag att den blommar länge och andra säger att den bara blommar en vecka. Mina har i alla fall blommat i två-tre veckor nu.

Rosen blir 3-4 meter hög, och om den trivs kan den växa till fem meters höjd. Så det gäller att ha plats för den. Det ger bäst effekt att plantera flera buskar tillsammans för massverkan. Den fungerar även bra som en stor och bred roshäck om man har plats för en sådan. Alltså inget för den lilla radhustäppan.
Rosen behöver heller inte gödslas för mycket, troligtvis för att den är starkväxande i sig själv.

Lär mer om rosen på Allt om trädgård: Hurdalsrosen.

Än så länge består vår Hurdalsros av bara en lång stam och en låg som är på tillväxt. Förhoppningsvis kommer den med tiden att bli till en tät buske. Framför rosen blommar lupinerna på sluttampen.

Namnet har rosen fått från Hurdal som är en kommun i Akershus fylke (län), som ligger norr om Oslo, inte långt från den svenska gränsen.

På internet fann jag på Allt om trädgård en berättelse av Dag Lyngar om rosens ursprung.
Han berättar att en prästs son for ner till södra Tyskland i mitten av 1800-talet. Där fann han en vacker ros som kallades för "Giessenros" och tog hem den till Norge. Rosen hade fått sitt namn från distriktet med samma namn, Gießen.
Han planterade den i sin hemtrakt vid sjön Mjösa (Mjøsa) i Sydnorge. Rosen trivdes utmärkt, för den tålde det norska klimatet bra och blommade rikligt, och blev därför mycket omtyckt. Den spreds till vänner och släkt runt hela sjön, och sedan vidare ut över hela Norge. Den fick således sitt nya namn Hurdalsrosen efter sin ursprungsplats i Norge. Rosen kallas även ibland för Nannestadros eller Moelvenros.

En annan romantisk historia berättar om en tysk sjöman som förälskade sig i en prästdotter i Hurdal och skänkte henne rosen som en kärleksgåva.

Inte så många rosor i år, men ändå rosor!

Jag tänker på en dikt av Gustaf Fröding:

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

Slutet av dikten "Idealism och realism" ur boken "Nya dikter".

.