Myskmadra – marktäckare utan problem i skugga

Den lilla kryddörten Myskmadra, Galium odoratum, som växer vid vår stuga, kommer ursprungligen från min vän Ann i Lilla Edet i Västergötland. Jag fick en liten tuva av henne när jag hälsade på där.
Hon hade spansk skogssnigel eller mördarsnigel som den också kallas i sin trädgård. Jag var mycket noggrann att undersöka plantorna så att inga sniglar eller ägg följde med växterna.

Man får även spola rötterna eller skölja av hela växten i en hink med vatten. Ser man sniglar är det bara att mosa eller klippa sönder dem. Häller man bara ut vattnet i trädgården utan att kontrollera detta, kan det vara början till en ny snigelkoloni om man har oturen att man fått med en snigel eller ett ägg. Det räcker med en enda spansk skogssnigel. De befruktar sig själv och kan lägga 400 ägg per år.

Myskmadran i full blom i slutet av maj.

Myskmadran är en rätt tacksam växt. Den är en av de få kryddväxter som trivs att växa i halvskugga till skugga. I full sol trivs den inte alls. Den blommar på våren med vita små blommor. Plantorna kan bli 30 cm höga, men mina är kring 15-20 cm. Kanske är de högre längre in i woodlandet, men de är så fina så jag vill inte klampa in i beståndet och mäta.

Den sprider sin långsamt med en jordstam. Vill man sprida den snabbare delar man på plantorna och sprider ut dem över ett större område. Med tiden växer de ihop till en fin grön yta.

Tidigare användes myskmadra torkad, likt lavendel, i klädskåp och doftkuddar. När växten torkar svartnar den och avger ämnen kumarin och sprider väldoft. Man ska skörda och torka växten när den har börjat blomma på försommaren.

Den virtuella floran skriver om varifrån det latinska släktnamnet Galium för måror kommer från. Det är från grekiskans ord gala som betyder mjölk. En växtsläkting som Snärjmåra, Galium aparine, har man använt till att sila mjölk med, vilket kan ha gett släktnamnet. Man har även trott att boskap som betar måror har mjölkat bättre. Bland vildväxande Galium-arter i Sverige finns bland andra Vitmåra, Stormåra och Gulmåra.
Odoratum i Myskmadrans namn Galium odoratum betyder välluktande.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer om Myskmadra på: Den virtuella floran.
Läs mer om Myskmadra på: Odla.nu.
Läs mer om Myskmadrans medicinska effekter på: Alternativmedicin.com.

Myskmadra består av en stängel med åtta blad i en krans på stjälken. Överst kommer blommorna.

En tät fin grön matta av Myskmadra i vår skuggträdgård. Inga djur äter av dem, inte ens rådjur och sniglar.

Sent på hösten börjar myskmadran tacka för sig och vissna ner. Bilden tagen den 31 oktober 2009. En lite akleja har slagit rot bland plantorna.

.

Flocknävans blad täcker skuggiga ytor snabbt

Som jag skrev i förra artikeln: Flocknäva – en överlevare i skuggiga lägen, är Flocknäva, Geranium macrorrhizum, en bra marktäckare i mer solfattiga lägen där inga andra växter trivs så bra.
Jag har två favoriter för skuggiga lägen. Den ena är kryddörten Myskmadra och den andra är Flocknäva.

Det är egentligen för bladens skull vi har flocknäva. Den blommar bara en gång, till skillnad från andra nävor som blommar länge som till exempel Spansknäva. Om den kommer jag att skriva om längre fram.

Jag har satt Flocknäva under träd, i vårt woodland och invid tomtgränsen där vi vill ha växter som inte behöver tas hand om utan kan växa fritt.
Flocknäva växer tätt där den står och kväver andra växer och ogräs. De bildar stora tuvor av grönt, som ratas av både kaniner, rådjur och sniglar.

Flocknäva med nya vårgröna blad. Snart har de täckt sin del av woodlandet med frodig grönska. Bilden är tagen 16 april 2011.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har även satt plantor i en gammal plastinklädd trälåda på altanen vid vår stuga, och de trivs bra även i denna. Hela vintern står den där utan vattning och i klimatets våld. På våren vaknar plantorna till liv och fortsätter växa. Jag klipper bort vissna blad och ger lite hönsgödsel och vatten. En riktig överlevare.

Flocknävan har övervintrat i sin gamla sockerlåda på altanen. Nya friska blad skjuter upp. Det gamla ska klippas bort och en ny växtsäsong har börjat. 5 maj 2011.

På hösten blir det fin färg på bladen. Den vissnar iner sent på året och blir snabbt grön på våren.
Flocknäva är en mycket tacksam växt och kräver nästan ingen skötsel alls. Ibland lyckas andra höga perenner och gräs växa in i bestånden av flocknäva, men de är lätta att se och rycka bort.

Om de står för torrt en varm sommar kan man vattna så att de inte gulnar för tidigt. Men för det mesta klarar av de torka och kommer tillbaka när det åter blir fuktigare väder.

En stor tuva med många plantor i ett hörn av en rabatt, i början av oktober.

I september och oktober börjar bladen skifta till höstfärger.

Första frosten på Flocknäva den 31 oktober 2009.

.

Flocknäva – en överlevare i skuggiga lägen

Vårt bestånd av Flocknäva, Geranium macrorrhizum, har jag förökat från några få plantor. Dessa fann jag bortslängda efter en gårdsrensning inne i stan. Plantorna var färska och var inte skadade, så jag tog hem dem och satte dem i ett glas vatten. När jag kom till stugan på landet planterade jag ut dem.

Plantorna repade sig fort och växte till en stor tuva. De växer med tjocka utlöpare och är lätta att bryta av. De nya skotten eller snarare plantorna flyttade jag och satte dem direkt i jorden och vattnade rejält. De rotade sig snabbt och fortsatte att växa till nya tuvor. Så jag fortsatte dela den och nu har vi stora bestånd av flocknäva lite var stans i trädgården.

Flocknäva kan växa i skuggiga lägen och trivs förträffligt i vårt woodland och på husets norrsida. Den vill däremot inte stå i direkt sol eller för torrt.

Flocknävan blommar med rosa blommor på försommaren. Jag såg i en kommunal plantering att det finns även en vit sort. På internet ser jag att de finns från vitt till mörkt rosa.

Bladen avger en aromatisk doft och vissa kan tycka att det doftar illa. Men jag tycker de doftar helt ok.
Flocknävorna bildar en stor grön matta rätt snabbt. De täcker också marken fort, så ogräs trivs inte tillsammans med dem.
Tycker man att de blir för stora är de lätta att ta bort och eller flytta till andra ställen.

Jag såg ett tips på internet att om man sätter flocknäva längst fram i en rabatt, så håller de gräset borta från att växa in. De flocknävor som växer in i rabatten tar man och använder att utöka rabattkanten med. Ett billigt och bra sätt att skapa en lite mer lättskött trädgård.
Det ska jag nog prova. Men då får rabatten vara rätt bred, så att man får plats med andra perenner längre in.

Flocknäva tillhör växtsläktet geranium. Detta namn kommer från grekiskans geranos som betyder trana, för fruktställningen efter blomningen påminner om en tranas näbb.
Geranium-släktet inkluderar alla nävor, till exempel vår ängsblomma Midsommarblomster och även Blodnäva och Stinknäva.
På engelska heter pelargon geranuim, men de tillhör släktet pelargonium, dit även den doftrika Doktor Westerlunds blomma eller Doftgeranium tillhör. Det är verkligen en språkförbistring.
Jag fann en artikel på Odla.nu om detta med språkförbistringen: Lite grundläggande botanik.

Jag skriver mer om Flocknäva i nästa artikel: Flocknävans blad täcker skuggiga ytor snabbt.

Flocknäva blommar bara en gång och blomningen varar inte så länge. Det är för bladens mattbildande skull jag har den.

.

Fänrikshjärta blommar länge

En trevlig liten perenn som blommar tacksamt och länge är Fänrikshjärta (Dicentra formosa). Den börjar blomma hos oss i början av maj och håller på till långt efter midsommar.
Namnet Dicentra kommer från grekiska dis som betyder dubbel och kentron som betyder tagg, pigg eller sporre. Formosa betyder vacker.
På danska heter växten Småhjerte. Ett fint namn på en söt växt. På engelska Bleeding Heart, blödande hjärta.

Man har via dna-analyser nu bytt släktskap på Dicentra och flyttat dem till gruppen Lamprocapnos. Fänrikshjärta ska egentligen heta Lamprocapnos Formosa istället.
Inom släktet Dicentra/Lamprocapnos finns även Löjtnanshjärta, Sjömanshjärta, Furirhjärta och Silverhjärta.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Vid vår stuga har jag planterat den i framkanten av en lång rabatt i vår inhägnade trädgård tillsammans med små påskliljor som heter 'Tête à Tête'. Det är de man köper i krukor tidigt på våren. De går efter blomning utmärkt att plantera ut i trädgården. men de blir betydligt mindre än de krukodlade.

Det är lätt att föröka Fänrikshjärta. Man gräver försiktigt upp plantan i en stor jordklump. Rötterna är sköra och går lätt av, men det gör ingenting så länge det finns blad eller blomstänglar på dem. Det är så man förökar dem, en rotbit med blad på. Man planterar ut dem i jorden och vattnar. Mycket enkelt. Man kan även dela den medan den blommar, men då får man vattna dem lite extra tills de etablerat sig.

De flikiga bladen hos Fänrikshjärta.

I vår trädgård har vi tre varianter av Fänrikshjärta; en rosa som är ymnigt förekommande hos oss; en vit 'Alba' som ännu ej har etablerat sig efter den senaste flytten 2010, men som lever och kommer upp med några blomstänglar; och till sist en mörkrosa 'Bacchanal' som jag köpt på postorder 2008. Jag tror att den har överlevt sin flytt våren 2011, för jag har sett några blad på den, men inga blommor.

Den vita varianten 'Alba' har ännu inte bildat stora tuvor som den rosa hos oss, men den blommar i alla fall med några stänglar i sin del av perennrabatten.

Fänrikshjärta kommer ursprungligen från västra Nordamerika och växer där i bergstrakter och i skogsmark. Den vill ha lätt skugga men kan även stå lite mer soligare. Jorden ska vara lätt, humusrik och fuktighetshållande och den kan bli mellan 20 och 50 cm hög
Växten är tuvbildande och kan användas som marktäckare framför buskage och under ljusa träd. Då den blommar länge kan den också användas som kyrkogårdsväxt. Den fungerar utmärkt som woodlandväxt.

Vår rosa variant trivs utmärkt i det halvskuggiga läget i vår trädgård.


Fänrikshjärta blommar rikligt och länge. Dess gröna bladverk passar fint i framkanten på perennrabatter.

.

Plymspirea – hög perenn som lyser upp

Vår plymspirea, Aruncus dioicus, lyser i cremevitt i trädgården i juni. De fanns på plats när vi flyttade in i stugan 1999.
Från dessa få plantor har jag förökat beståndet genom delningar, så nu har vi plymspireor på flera ställen i trädgården, där de lyser upp försommarskymningen.

Plymspirea vill ha näringsrik och fuktighetshållande jord. Den vill stå i sol och halvskugga. Växten kan vara en solitär, alltså en växt som står ensam, eller som bakgrundsväxt i perennrabatten.
En nackdel med plymspirea är att om det kommer mycket regn eller hård vind kan plantorna vika sig. Då får man binda upp dem. Jag tar ett rep och binder detta runt om alla plantor samtidigt och stagar upp med en kraftig käpp. Då behöver man inte binda upp varje stam för sig.

Plantorna delas på våren. Jag har även gjort det på hösten och det har fungerat bra. Enklast går det att ta en vass spade och hacka in i plantans rotklump och bända loss i två delar. Är rotklumpen stor kan man dela den i fler delar.
Därefter planterar man dem där man vill ha dem. Placera den längst in i rabatten då den blir hög. Växten kan bli 120-200 centimeter hög.
När plympirean har blommat klart kan man låta blomställningarna vara kvar när de vissnat. Tycker man att det ser skräpigt ut, klipp bort dem.

Plymspireans pyttesmå blommor. Jag använder makroläget på min kamera. Då ser jag detaljer som jag annars inte ser. En helt ny värld öppnar sig med kamerans hjälp.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Vi hade en planta där blomvipporna omvandlades till tunga knippen av gröna fröliknande klasar. De blev så tunga att de böjde ner hela plantan. Jag fick klippa bort knippena och binda upp hela plantan så att inte grenarna skulle brytas av. De andra plantornas blomställningar beter sig inte så, utan torkar bara upp.

Plymspirea har hon- och hanplantor, likt humle och havtorn. Humlehannen bildar blomställningar och honan ger de kottlika frukterna. Havtorn kan däremot inte göra bär om man inte har en hon- och hanplanta tillsammans.
Plymspireaplantan som gav stora frukthängen var nog en honplanta, och de med bara blomklasar är hanplantor.

Eftersom den plymspiran med de tunga fröställningarna krävde en del ansande och arbete för att vara fin, grävde jag upp hela plantan sent på hösten 2009 och lade den på komposten. Jag ersatte samtidigt denna med delade plantor från andra plymspireor.

Jag hade förhoppningen att de nya plantorna skulle hinna växa upp året därpå och bilda en ny fond i trädgården. Plymspireorna överlevde trots den sena flytten. Men de nya plantorna blev bara omkring 60 cm höga. Jag tror att det var den långa snörika och kalla vintern som höll på in till mars månad 2010 som hämmade tillväxten. Men de blommade i alla fall med små knippen med cremevita blomvippor.
Sommaren 2011 hade de blivit något högre och blommade lite mer än året innan. Så det finns hopp att en dag blir de lika stora och ståtliga som jag vill ha dem. Jag får gödsla dem så fort marken tinar upp i vår, så de får lite mer extra växtkraft.

Blomklasarna bildar ett skirt ludd i cremevitt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Samtidigt som jag flyttade plymspireorna till sin nya plats, flyttade jag även dit senblommande höstgullris som också blir hög. Bland dem planterade jag ett sibirstånds (ligularia) som jag fått av vän som har en plantskola norr om Kiruna.
Nu ska jag bara vänta och se hur de tillsammans kommer att gestalta sig. När plymspirean blommat färdigt i vitt, är det tänkt att gult höstgullris ska ta över.
Det kommer att bli ett glapp i blomningen, men jag har satt astilbe framtill i rabatten, så de kommer att blomma under tiden tills de senblommande tar över.

År 2008 planterade jag några plymspireor i mellanrummet mellan norrväggen och våra rododendron. De har överlevt och har varje år kommit upp och blommat bakom rododendronen. Jag hade hoppats att de skulle bli lika höga som sin moderplanta, men det mer skuggiga läget och den hårda konkurrensen med rododendronen håller dem lägre. Om de inte trivs med den placeringen kan jag ju flytta dem till en annan bättre växtplats.

De skadedjur som jag sett på plymspireorna är gröna larver som äter av bladen. Det enda som de lämnar kvar är bladnerverna, det ser ut som bladskelett. Jag handplockar de larver som jag ser, men då de är mest aktiva på natten är de svåra att finna under dagen. Jag använder även insektsmedlet Pyrex-N som jag besprutar plantorna med.
Även om bladen blir uppätna så repar sig plantorna och kommer tillbaka året därpå.
Rådjuren har aldrig ätit på våra plymspireor i alla fall, och jag ser aldrig några sniglar på dem heller.

Plymspirea lyser upp trädgården i slutet av juni.

.

Glöm inte förgätmigej

Vår förgätmigej, Myosotis scorpioides, blommar överallt på tomten. De fanns vid stugan när ni köpte den 1999.

Våren 2000 köpte jag fyra påsar med frön av sorten Myosotis alpenstris. Vi fick även två påsar med förgätmigej-frön från vår bank. Dessa frön spred jag ut överallt i trädgården. Om dessa plantor har överlevt, så har de blandat sig bra med de gamla som redan fanns i trädgården.

Samma vår cyklade jag till en plantskola på väg från mitt dåvarande arbete i Trollhättan. Bland fröpåsarna såg jag att de sålde en rosa variant av förgätmigej som hette Myosotis sylvatica ’Rosylva’. Jag grabbade tag två påsar och gick till kassan för att betala. I kassan sa de: 60 kronor. Detta var för tolv år sedan så 30 kronor per påse tyckte jag redan då var dyrt. Men jag hade inte vett att lägga undan den ena påsen, så jag betalade och for hem.

Detta var på den tiden jag trodde att trädgård var enkelt, och att alla frön som man stoppade ner i jorden skulle komma upp och blomma lika rikligt som på fröpåsarnas bilder. Jag såg aldrig några rosa förgätmigejer den sommaren, och inte den andra sommaren heller.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Frösår man förgätmigej blommar de först på andra året. De är tvååriga som till exempel fingerborgsblomma. Men växterna frösår sig rikligt så man kan räkna dem som perenner.

Först år 2009 såg jag en rosa förgätmigej vid tomtgränsen. Jag grävde försiktigt upp växten och planterade den i vår nya inhägnade trädgård. Jag satte en liten pinne intill den ifall jag skulle glömma var jag hade den.
Våren 2010 hade vi fått ett litet bestånd med rosa förgätmigejer. Vissa är helrosa och andra har både blå och rosa blommor på samma planta. Så de måste ha korsat sig med varandra.

Den rosa sorten som jag köpte är märkt ”Fleuroselect Gold Medal”. Den som har sått vanlig blå förgätmigej vet att fröna är små och en påse innehåller massor av frön. Om man köper den rosa sorten innehåller varje påse 35 frön. Så det är en exklusiv sort. Fast det visste inte jag när jag köpte dem.
Läs mer om sorten ’Rosylva’ som fick Fleuroselects guldmedalj 1997 på Fleuroselect hemsida. Vill du köpa frön har du en länk till Impecta här: Myosotis sylvatica 'Rosylva'.

Den rosa förgätmigejen har dykt upp igen!

--------------------------------------------------------------------------------------------

Förgätmigej frösår sig lätt och kommer upp lite var som helst i trädgården om de trivs.
Plantorna kan bli lite omfångsrika och kväva andra växter som växer intill i en rabatt. Man kan enkelt dra upp växterna om de blir för stora eller efter blomningen.
Lägger man dem på komposten när de har gått i frö, är det risk att fröna överlever och ger nya plantor dit man sedan sprider komposten.

De är också lätta att flytta dit man vill ha dem. Man kan även flytta dem när de blommar, men vattna då rejält tills de har rotat sig. Varför inte ha dem tillsammans med tulpaner? Det blir fina ihop.

På den soliga och torra delen av tomten blir förgätmigejen små och taniga. Men på platser med halvskugga och bättre jord blir de stora. De lyser fint upp i trädgården med sin ljusblåa färg.

Det är svårt att glömma förgätmigej. Förgäta betyder glömma på gammalsvenska :-)
Läs mer om förgätmigej på den Virtuella floran

Ljusblå blommor som lyser upp i trädgården.

Förgätmigej som växer vid ligusterhäcken. Där når inte gräsklipparen dem. Vi låter dem vara kvar för de kan blomma till midsommar.

Om man får för många plantor kan man bara slita upp dem och slänga dem på komposten. Tänk på att frön överlever i en kompost. Sprider du ut kompostjorden så får man nya förgätmigejer på andra platser där man kanske inte vill ha dem.
Vill man däremot få nya plantor till nästkommande år, kan man bara lämna kvar blomstänglar i trädgården så att de kan gå i frö och självså sig.

.

Rosenflockel från Helsingfors

Vår rosenflockel har blommat nu fem år i rad. Den kommer ursprungligen från Helsingfors.
I september 2005 for vi på en långweekendresa dit, och strosade runt staden och tittade på sevärdheter och annat av intresse.
På en av våra vandringar gick vi genom Hesperiaparken (Hesperian puisto) från Finlandiahuset (Finlandia-talo) till Finlands nationalopera (Suomen Kansallisooppera). I parken fanns ett stort och högt bestånd av rosenflockel som växte vid Tölövikens strand. Jag såg att en av dessa höga stänglar hade brutits av och låg på marken. Den avbrutna blomklasen hade gått i frö medan de kvarstående blommade fortfarande. Jag tog upp den torra blomstängeln och lade den i ryggsäcken.

När jag kom hem sparade jag blomklasen i en hopvikt tidningssida och förvarade den i en plastpåse i kylskåpet. På våren 2006 drog jag loss de ulliga fröna och sådde dem i en odlingskruka med jord.
Och se, de grodde och det blev till små plantor. Dessa planterade jag ut när de blivit tillräckligt stora.
Jag minns inte om de hann blomma samma år eller om de gjorde det på det andra året. Nu har de blommat varje år.

Rosenflockel, Eupatorium purpureum, vill gärna ha fuktighållande humusrik jord och full sol. Den kan bli två meter hög om den trivs, så den kräver utrymme i trädgården. När den växter och frodas blir den mer och mer yvigare. När den blir för stor får man dela den.

Vi har inte det problemet ännu, för vår rosenflockel står mot en södervägg vid vår friggebod. På somrarna får vi vattna extra då läget är lite torrt. Blomstänglarna blir hos oss mellan 130-150 cm höga.

Rosenflockel är en härdig växt som trivs långt upp i landet. Den förökas lättast genom delning. Det gör man helst på våren, men enligt sajten Odla.nu kan man även dela den under blomningen.
Den är lätt att föröka med frön också. Man tar de ulliga fröna när plantan har blommat klart och sår dem som jag gjorde.
Som en extra bonus tycker humlor, bin och fjärilar om rosenflockel.

Läs mer om rosenflockel på Odla.nu: Fjärilsväxter – Rosenflockel

En humla har fått korn på något gott i rosenflockeln. Observera att humlan har frömjöl på hela kroppen. Tack vare det kan växterna föröka sig och ge frön eller frukter.

I en extrem närbild ser blommorna ut som något ur havet: havsanemoner, koralldjur eller liknande.

.

Tusenskönan är både först och sist

Bland årets sista blommande blommor vid vår sommarstuga har vi tusensköna, Bellis perennis på latin.
Bellis kommer från bella som betyder vacker, och perennis att den är flerårig. Namnet kan också komma från en dryad, en trädnymf i grekisk mytologi, vid namn Belidis.

Här uppe i Norden dyrkades blomman som vårens gudinna Frejas växt. Om man åt de tre första tusenskönorna på våren trodde man att man skulle slippa tandvärk resten av året.
Tusenskönan hade det svårt i Tyskland under 1700-talet, den bannlystes och systematiskt utrotades, då den anklagades att vara fosterfördrivande. Kyrkan ville inte att kvinnorna skulle ha makt över sin egen fertilitet. Men växten har inte denna effekt enligt mina böcker.

När vi stänger sommarstugan för vintern plockar jag en liten bukett att ha inomhus, för att dra ut på växtsäsongen lite till.
Jag skrev om vår vita matta av tusensköna i artikeln: Låt tusen blommor blomma – tusensköna.

Blomman vänder sig mot vårsolen den 10 april 2011.

Tusensköna har använts som medel mot sår och bröstont i folkmedicinen. Den har även använts som antiinflammatorisk samt urin- och svettdrivande. Det är blomknopparna som man använder framförallt som infusion, det vill säga att hett vatten hälls över växten som får stå och dra. Verksamma ämnen i blomman ger sammandragande och hostbefrämjande verkan. Den ska fungera vid mag- och tarmkatarrer, diarré och infektioner i de övre luftvägarna.

Vid sårbehandling och hudåkommor kan man använda blomfusionen i kompresser eller i bad. Färska blad kan också användas till dekokt för samma behandling.
Man kan även ha tusensköna i teer och de färska bladen kan ätas som sallad eller ätas tillsammans med soppa.
Växten ska även ha använts i trolldrycker, men jag finner ingen fakta till vad den då skulle haft för verkan.

Men vi varken äter eller dricker upp våra tusenskönor. Vi njuter av dem där de växer, från det att snön smälter bort tills snön åter kommer och täcker dem på senhösten.

Läs mer om tusenskönan i alternativmedicin: Tusensköna.

2009 års sista tusenskönor plockade jag den 1 november, innan vi stängde stugan för vintern.


Denna och de i den översta bilden är de sista som jag plockade den 24 oktober, från växtåret 2010.


2011 års sista tusensköna fotograferade jag den 30 oktober. De fortsatte nog blomma långt in i december då vintern var sval hos oss här nere i söder.

.

Min Montbretia från England

Min Montbretia, Crocosmia X crocosmiiflora, kommer från min syster i Cambridge, England. Jag fick några montbretialökar av henne när jag var på besök där för några år sedan.

Jag planterade dem i ett soligt läge mot en södervägg i vår trädgård. Men det hände inte så mycket med dem än att de bara växte till gräsliknande halvmeterhöga tuvor. Någon gång hade det kommit upp några blomstänglar med enstaka orangea små blommor.

Sommaren 2009 när vi byggde vår nya spaljé fick de inte plats längre, så jag grävde upp dem från sitt gamla ställe. Bladen ser ut som högt gräs i täta tuvor och lökarna är lätta att känna igen. De ser ut som små bruna trådiga lökar i en sträng. De är kring en två centimeter stora.
Jag tänkte kasta bort dem, men kom på att de gräsliknande bladen kunde passa bättre längst ut i en annan rabatt som jag hade förkortat, och behövde något som snabbt fyllde upp längst ut i den. Dessa blad passade bra där och blev dekorativa vid rabattkanten med en gång.
Jag bara vattnade och lät dem vara i fred.

På sensommaren sköt Monbreatian upp mängder av stänglar och de började blomma. Jag hade även tagit några tuvor till balkongen i stan, och även de började blomma.

Balkongen den 9 augusti 2009. Montbretia blommar i sin kruka. Tyvärr dog den under vintern. Jag borde ha tagit den till landet och grävt ner den för bättre övervintring.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Min syster säger att man ska flytta Montbretian med jämna mellanrum. Man ser lätt när det är dags, för då är tuvan mycket tät och lökarna växer nästan upp till jordytan.
Det var kanske det som fick dem att börja blomma, att vid flytten delades plantorna och glesades ut, samt att de fick ny näringsrikare samt fuktigare jord.

Montbretian på sina nya plats, utglesad och omplanterad, längst ut i den nya änden på en rabatt. Jag har lagt en rad med gamla tegelstenar som en rabattkant. Stenarna står på snedden så vatten inte blir liggande på dem.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Montbreatian är egentligen ingen växt för svenska förhållanden då den kräver en del skötsel och inte är vinterhärdig i stora delar av Sverige. Den vill ha näringsrik jord och väldränerad plats. Den har svårt att övervintra då den inte tål barfrost, och därför bör man täcka den med ris eller löv. Läs mer om odlingsråd på länken längst ner.

Det är väl värt att testa Montbretia om man bor i växtzon 1. Bor man någon annanstans får man vinterförvara den frostfritt.
Bladen är dekorativa och blommorna är en bonus om man får dem.

För mig är det en fjäder i hatten som fått den att övervintra så många vintrar. Och när Montbreatian började blomma var det som en liten trädgårdsseger.

Hösten 2011 flyttade jag om bland montbretialökarna då de inte blommat under sommaren. Det ska bli roligt att se om den har överlever den långa kalla och snörika vintern som vi har. Ska även bli intressant att veta om den trivs bättre efter att jag planterat om lökarna i höst. Montbretian har numera även en lite mer skuggigare och fuktigare placering, än vid den första platsen som var ett torrt och soligt söderläge invid husväggen.

För säkerhets skull har jag sparat en liten tuva vid sin gamla plats. Den kan jag ha som reserv om växterna dör på sina nya plats.

Läs mer om Montbretia på sajten Trädgårdsväxter.com.

Montbreatian på sin nya växtplats den 16 augusti 2009.

.

Trädgårdens riktiga hjältar – bin och humlor

Trädgårdens stora, eller snarare små hjälpare är våra pollinerande insekter.
Har man fruktträd, bärbuskar och grönsaksodlingar ska man värna om dem. Tycker man om lite humlesurr ska man gärna bjuda in dem till sin trädgård, även om man inte odlar ätbara växter. Utan de trevliga insekterna skulle trädgården vara livlös, tycker jag.

Man kan odla växter som lockar insekter. Själv har jag flera växter som drar till sig bin och humlor. Bland mina växter har jag upptäckt att olika stånds, buddleja, rosenflockel, citronsolros, strålrudbeckia, myntor och höstgullris drar tll sig mängder av humlor, bin och fjärilar. Fjärilarna kommer inte in i jättebalsamin, fingerborgsblomma och stormhatt, men humlorna kryper gärna och ofta in i dessa blommor för att leta efter nektar att äta.

Jag hittade en lista på sajten Alternativ.nu – Praktisk kunskap om självhushållning om vilka växter som drar till sig bin. Det fungerar för fjärilar och humlor också. Se artikeln i forumet: Lämpliga växter för bin och biodlaren.

Nästa gång du ser ett bi inomhus, slå inte ihjäl detta, utan ta ett glas och en bit styvt papper. Fånga insekten i glaset när den sätter sig på något plant. Skjut under papperet så det blir till ett lock. Ta sedan ut glaset och släpp ut det lilla djuret.
Denna metod fungerar på alla insekter som nattfjärilar, malar, harkrankar, getingar och även spindlar. Tänk på att nattfjärilar pollinerar växter när dagfjärilarna har en vilotid. Getingar och spindlar äter mängder av skadeinsekter som annars skadar dina växter.
Värna om de små nyttodjuren.

Men med snäckor, sniglar, larver, liljebaggar, fästingar och bladlöss är det en helt annan historia. Tänk bara på att vissa larver kan bli till fina fjärilar, så bär bort dem från din trädgård, och placera dem någon annanstans där de får utvecklas i fred.

Blomfluga på vårt höstgullris.


Vårt sibirstånds var översållat av pollinerande insekter från tidig morgon till långt efter skymningen i somras.


Kalas på en citronsolros (präriesolros).


På samma citronsolros (präriesolros).


Humla på en strålrudbeckia.


Till och med hemma i stan på balkongen på femte våningen mitt i stenstan, hittar bina till våra växter. Här en humla på väg ut ur en jättebalsamin som växer i en stor blomlåda.

.