tisdag 28 februari 2012

Sniglar och snäckor



Vi har turen att inte ha några spanska skogssniglar, Arion vulgaris eller mördarsniglar som de också kallas, i vår trädgård på landet. Däremot finns det en del snäckor och åkersniglar. Dessa blötdjur kommer fram sent i skymningen och glufsar små hål på växterna. Vid soluppgången drar de sig ner i grönskan och försvinner in i sina skrymslen.

Det är svärdslilja (gladiolus), funkia, humle och klippstånds som drabbas hårdast hos oss av sniglarnas framfart. Vi har även blivit av med tagetes som växt direkt på marken. Det enda som blev kvar av dem var kala stjälkar. Mina frösådder som jag haft i sålådor, som stått direkt på marken, har också drabbats. Sniglarna har ätit upp småplantorna till min förtrytelse.

--------------------------------------------------------------------------------------------

På tomten finns även svart skogssnigel och några som jag kallar för pantersniglar för att de är spräckliga. Dessa får vara kvar. En sommar kom det fram en svart snigel vid vår norr-rabatt varje kväll. Den åt på döda blommor av akleja och andra växtdelar på marken. Jag tycker att den inte gjorde så stor skada så den fick vara kvar. Jag döpte honom/henne till Hugo. Knäppt va? Bortanför fågelbadet såg jag en annan snigel, denne fick heta Hubert. :-)


Harmlös svart skogssnigel.

Om det blir för många av de svarta och de spräckliga bär jag ut dem till skogen, för jag har svårt att ta död på dem. Men när jag däremot ser de små snäckorna, dvs sniglarna med hus, så reser sig raggen på mig. Jag samlar ihop dem och mosar dem mot en sten eller slänger dem i en burk med salt. Jag brukar finna dem ätandes på kronbladen till citronsolros.

--------------------------------------------------------------------------------------------

De sniglar som jag tycker allra mest illa om är åkersniglar, Deroceras reticulatum. De är glupska som bara den. Vissa år finns det hur många som helst, och jag kan plocka mängder av dem på kvällarna när jag går ut med en ficklampa på snigeljakt.

Åkersniglarna är grå-beige till färgen och är från några millimeter långa upp till sex centimeter. De är också otroligt slemmiga. När jag försöker mosa dem med fingrarna blir de som små glatta projektiler och far iväg. När jag plockar dem i handen för att mosa dem senare så glider de iväg åt alla håll i handen, för de små rackarna är snabba.


En liten glupsk gynnare. Dessa vill jag inte ha i min trädgård.

Jag har därför en konservburk med salt i. Dit ner pluttar jag dem jag hittar. När det blir fullt i botten häller jag bara på ett nytt lager salt. Efter en tid när burken är full av salt, sniglar och snäckor sätter jag burken i en plastpåse, knyter åt och slänger allt bland de vanliga soporna.


Snigelburken med salt.

Ibland sprider jag ut givor av snigelgift i mina rabatter. Det är det som ser ut som blå riskorn. Det brukar eliminera sniglarnas framfart. Mest effektivast med gift är att sprida ut det på senvåren eller försommaren. För då slår man ut den första kullen som inte hinner förökar sig.

Jag gjorde några ölfällor får några år sedan. Man gräver ner en burk i en rabatt, fyller den med öl och lägger över något som ett lock. Då ska sniglarna söka sig ner i ölet och drunkna.
Jag lade ner detta projekt då jag även fann döda små grodor i burken, samt en liten stackars död näbbmus. Dessa rara smådjur förtjänar inte ett sådant hemskt öde. Jag tror att de äter sniglar och andra skadedjur och då bör de finnas kvar.


För varje snigel/snäcka jag plockar blir det ett färre hål på en planta. På en vecka slipper jag sju hål, och på en månad trettio. Tar jag hundra sniglar så slipper jag 3000 hål på mina växter på en månad!

Det är värt att hålla efter sniglar och snäckor, då eliminerar man skador i sin trädgård.


Åkersniglarna är små. Ibland är de mindre än denna så det gäller att hålla koll på dem på växterna.

.

2 kommentarer:

  1. I dessa dagar när det börjar dugga tätt av vårtecken från den södra delen av landet( = söder om Sundsvall )och vi samtidigt här i Norrbotten har snö överallt så är det lätt att deppa ihop.
    Sedan jag läst om dina sniglar så känns det som att det helt plötsligt blev Fördel Norrbotten, för här har vi knappt några sniglar alls. ( Att vi sedan har sork, hare och älg som äter sig mätt i vår trädgård glömmer jag bort) det känns skönt att snigel-rackarna inte trivs med vårt bistra klimat. Jag har ingen större erfarenhet av sniglar och kan inte tipsa om annat än att flytta norrut för att slippa sniglarna. ;O)
    Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har även sork, kaniner och rådjur som besöker oss. Sedan har vi liljebaggarna, dem slipper ni väl i norr?

      Visste du att det finns krusbärssteklar som ger sig på just krusbär? Blev varse dem när bladen försvann från våra krusbärsbuskar.

      Men det växer så det knakar i trädgården, så det uppväger det negativa :-)

      Radera