Maskros till nytta

Maskros är en av de växter som jag inte har planterat i vår trädgård. De är med andra ord oinbjudna gäster, som kommit och inte vill lämna oss.

När jag har massor av energi tar jag fram mitt ogräsjärn och en spann och sätter igång att dra upp dem ur gräsmattan. Blommorna och knopparna lägger jag i en plastpåse som jag sen slänger i soporna. Bladen och rötterna hamnar i komposten efter att de fått torka på marken en tid.
Jag har sett att när jag la blommorna för att torka hann de eftermogna och gå i frö. Inte bra om de hamnat i komposten.

Men jakten på maskrosor är rätt meningslös för året därpå är det lika många maskrosor igen. Men efter en plockning känns det bra och vi slipper stora maskrosrosetter bland gräs, tusenskönor och allt annat grönt som växer i våra gräsmattor.

En ny värld öppnar sig i en maskros i en extrem närbild.

Maskros heter Taraxacum officinale på latin. Det kommer från arabiska talkh chakok som betyder bitter ört och officinalis att det är en medicinalört. Den virtuella floran säger däremot att namnet kommer från Tarakh shaqun, som är ett ett medeltida namn på en bitter korgblommig ört.

Maskrossläktet i Sverige förekommer i tolv artgrupper med omkring 1000 småarter. Det finns ungefär 60 artgrupper av maskros och de växer mest i det Norra halvklotets tempererade områden.

Växten kan gå i frö utan könlig befruktning, den förökar sig asexuellt som det heter. Plantorna från fröna blir exakta kopior av moderplantan.

Namnet maskros är relativt modernt och finns belagt så sent som 1802. Det syftat på de små svarta insekter, tripsar som brukar finnas i blomman. Under 1600-talet hette blomman Lejontand. Carl von Linné nämner i sin Flora Svecica 1755 lokala namn som Kopiss, Skallnacke, Monkhuvud och Smörblomster.

Maskros heter på danska: Løvetann; norska: Mælkebøtte; finska: Voikukat (smörblomma); isländska: Fífill; engelska: Dandelion, och på tyska Löwenzahn.

--------------------------------------------------------------------------------------------

I en av mina böcker hemma: Tidens stora bok om Läkeväxter, står att hela örten är verksam och ofarlig att använda. Man använder rötterna, de blommande stjälkarna, bladen och blomkorgarna medicinskt. Roten är den mest aktiva delen.

Boken Läkeväxter säger om maskros: "Den innehåller terpenoldbitterämnen, taraxacin och taraxacerin, en glykosid, steroler, aminosyror, garvsyra, inulin, mineralämnen, gummi och provitamin A, samt B- och C-vitamin (i bladen)." Vidare säger boken "Dessa ämnen ger maskros bittert tonisk, magstärkande, galldrivande, närande och stark diuretisk [urindrivande] verkan. Den används som infusion [växtdelar läggs i kokhett vatten och får dra] för att stimulera aptiten underlätta matsmältningen, lindra gall- och leverbesvär, motverka vattusot, reumatism och artritis." Saften från stjälkarna och bladen används mot vårtor. Maskrosens blommor innehåller karotenoider och triterpener och när de kokas tillsammans med socker ska de lindra hosta. Fast blandat med honung ska de ge en bättre verkan.
Blommorna används också att göra vin och de späda bladen används som sallad.
Med andra ord är en maskros ett litet apotek för en mängd åkommor.

Istället för att hacka bort maskrosorna kan man göra en fräsch sallad på de späda bladen och blomkorgarna. De är mycket närings- och vitaminrika.

Läs mer om maskrosens effekter i sajten Alternativmedicin: Maskros.

Läs mer om växten på den Virtuella floran: Maskros.

Maskros och förgätmigej, en oslagbar kombination i svenska sommarfärger.

Vem har inte med barnasinnet kvar plockat en utblommad maskros och blåst ut fröna och omedvetet hjälpt till att sprida växten?

.