Plymspirea – hög perenn som lyser upp

Vår plymspirea, Aruncus dioicus, lyser i cremevitt i trädgården i juni. De fanns på plats när vi flyttade in i stugan 1999.
Från dessa få plantor har jag förökat beståndet genom delningar, så nu har vi plymspireor på flera ställen i trädgården, där de lyser upp försommarskymningen.

Plymspirea vill ha näringsrik och fuktighetshållande jord. Den vill stå i sol och halvskugga. Växten kan vara en solitär, alltså en växt som står ensam, eller som bakgrundsväxt i perennrabatten.
En nackdel med plymspirea är att om det kommer mycket regn eller hård vind kan plantorna vika sig. Då får man binda upp dem. Jag tar ett rep och binder detta runt om alla plantor samtidigt och stagar upp med en kraftig käpp. Då behöver man inte binda upp varje stam för sig.

Plantorna delas på våren. Jag har även gjort det på hösten och det har fungerat bra. Enklast går det att ta en vass spade och hacka in i plantans rotklump och bända loss i två delar. Är rotklumpen stor kan man dela den i fler delar.
Därefter planterar man dem där man vill ha dem. Placera den längst in i rabatten då den blir hög. Växten kan bli 120-200 centimeter hög.
När plympirean har blommat klart kan man låta blomställningarna vara kvar när de vissnat. Tycker man att det ser skräpigt ut, klipp bort dem.

Plymspireans pyttesmå blommor. Jag använder makroläget på min kamera. Då ser jag detaljer som jag annars inte ser. En helt ny värld öppnar sig med kamerans hjälp.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Vi hade en planta där blomvipporna omvandlades till tunga knippen av gröna fröliknande klasar. De blev så tunga att de böjde ner hela plantan. Jag fick klippa bort knippena och binda upp hela plantan så att inte grenarna skulle brytas av. De andra plantornas blomställningar beter sig inte så, utan torkar bara upp.

Plymspirea har hon- och hanplantor, likt humle och havtorn. Humlehannen bildar blomställningar och honan ger de kottlika frukterna. Havtorn kan däremot inte göra bär om man inte har en hon- och hanplanta tillsammans.
Plymspireaplantan som gav stora frukthängen var nog en honplanta, och de med bara blomklasar är hanplantor.

Eftersom den plymspiran med de tunga fröställningarna krävde en del ansande och arbete för att vara fin, grävde jag upp hela plantan sent på hösten 2009 och lade den på komposten. Jag ersatte samtidigt denna med delade plantor från andra plymspireor.

Jag hade förhoppningen att de nya plantorna skulle hinna växa upp året därpå och bilda en ny fond i trädgården. Plymspireorna överlevde trots den sena flytten. Men de nya plantorna blev bara omkring 60 cm höga. Jag tror att det var den långa snörika och kalla vintern som höll på in till mars månad 2010 som hämmade tillväxten. Men de blommade i alla fall med små knippen med cremevita blomvippor.
Sommaren 2011 hade de blivit något högre och blommade lite mer än året innan. Så det finns hopp att en dag blir de lika stora och ståtliga som jag vill ha dem. Jag får gödsla dem så fort marken tinar upp i vår, så de får lite mer extra växtkraft.

Blomklasarna bildar ett skirt ludd i cremevitt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Samtidigt som jag flyttade plymspireorna till sin nya plats, flyttade jag även dit senblommande höstgullris som också blir hög. Bland dem planterade jag ett sibirstånds (ligularia) som jag fått av vän som har en plantskola norr om Kiruna.
Nu ska jag bara vänta och se hur de tillsammans kommer att gestalta sig. När plymspirean blommat färdigt i vitt, är det tänkt att gult höstgullris ska ta över.
Det kommer att bli ett glapp i blomningen, men jag har satt astilbe framtill i rabatten, så de kommer att blomma under tiden tills de senblommande tar över.

År 2008 planterade jag några plymspireor i mellanrummet mellan norrväggen och våra rododendron. De har överlevt och har varje år kommit upp och blommat bakom rododendronen. Jag hade hoppats att de skulle bli lika höga som sin moderplanta, men det mer skuggiga läget och den hårda konkurrensen med rododendronen håller dem lägre. Om de inte trivs med den placeringen kan jag ju flytta dem till en annan bättre växtplats.

De skadedjur som jag sett på plymspireorna är gröna larver som äter av bladen. Det enda som de lämnar kvar är bladnerverna, det ser ut som bladskelett. Jag handplockar de larver som jag ser, men då de är mest aktiva på natten är de svåra att finna under dagen. Jag använder även insektsmedlet Pyrex-N som jag besprutar plantorna med.
Även om bladen blir uppätna så repar sig plantorna och kommer tillbaka året därpå.
Rådjuren har aldrig ätit på våra plymspireor i alla fall, och jag ser aldrig några sniglar på dem heller.

Plymspirea lyser upp trädgården i slutet av juni.

.