Juli månad - slutade i sorg

Juli månad har gått fort. Alldeles för fort!

Jag hade önskat mer sol och värme. Sniglarna äter på växterna, regnet slår ner dem. Men efter det som hänt i Norge ter sig allt sådant futtigt och obetydligt.

Jag har gått några skrivkurser och gjort flera resor under juni och juli. Dessa begivenheter har tagit mig till flera fysiska och emotionella resor. Jag har farit runt i både i tid och rum, och under färderna har jag fått nya vänner som betyder mycket för mig. Jag har även fått nya insikter om vad som är livet och vad som är värt att leva för.
Trädgården har således fått växa fritt under den tiden, då jag inte haft så mycket tid över till den.

På min födelsedag den 22 juli skedde attentaten i Oslo och på Utøya. Det har berört mig mycket känslosamt.
Jag har inte många kopplingar till Norge, men har numera flera goda vänner som bor i Oslo. Jag var där under midsommarhelgen. Det var mycket trevligt, trots att jag förlorade min kamera där i en buss mot Helsfyr. Jag saknar alla foton/minnen, då jag använder min kamera som en "anteckningsbok". Men jag träffade många gemytliga norrmän som uppvägde förlusten av ett materiellt ting.
Blev riktigt kär i Norge :-)

Vilka kontraster! Den 25 juni var det parad och fest på Oslos gator. Exakt en månad senare hade de en nationell sorgemanifestation på samma platser.
Den senaste veckan har gått till att trösta och bearbeta sorgen. Mycket av detta har skett genom internet. Jag har chattat mycket med vänner och lagt inlägg i olika Facebook-grupper.

Jag skrev den 25 juli ett inlägg direkt ur hjärta till gruppen: Eurovision Song Contest - A tribute. De lånar ut sin symbol till alla som vill hedra offren och stötta de överlevande i Norge.

Det finns inga nationsgränser i sorg! Idag är vi alla medborgare i Norge.
[There are no national borders in sorrow! Today we are all citizens of Norway.]

Den enda flaggan som vi har uppe är den norska.

Ett annat inlägg skrev jag för att hedra de döda och skadade i Facebookgruppen:
Tenn et lys for de døde og skadde etter tragedien i Oslo og Utøya.

Ni i Norge ska veta att ni inte är ensamma!
Vi i Sverige sörjer med er,
vi älskar er
och vi stödjer er i allt som främjar fred och frihet!

Vi har delat historien.
Vi delar nutiden.
Vi ska även dela framtiden med er alla i Norge!

Takk alla ni 47 som hann trycka på "gilla" och ni fyra som hann skicka en kommentar, innan inlägget försvann bland alla de tusentals kondoleanser/inlägg som snabbt lades in kontinuerligt.

I min logg skrev jag den 25 juli:

Norge är en STOR liten nation i Världen! Varför tror ni Alfred Nobel ville att Norge skulle dela ut fredspriset?
Wikipedia säger: "Nobel ansåg Norge ha en mindre militaristisk tradition än Sverige och därmed vara bättre lämpade att dela ut priset. Mot slutet av 1800-talet hade också Norge nära samarbete med den Interparlamentariska unionen och dess ansträngningar att lösa konflikter genom medling och skiljenämnder."

Jag tror att Norge kommer att bli en starkare nation efter att sorgen har lagt sig. Det onda ska bekämpas med mer demokrati och ännu mer öppenhet och mycket humanitet. Talet av statsminister Jens Stoltenberg sammanfattar Norges önskan om att få leva som de själva vill. Norge visar vägen för hur Världen ska bli en ännu bättre plats att leva i!

Vi har tänt ljus för Norge varje kväll här i Mellbystrand för att lysa upp mörkret och ge tröst till alla som sörjer.

Håll samman hand i hand!
I Norges största dagstidning, Verdens Gang, VG kan du bilda en kedja tillsammans med alla som stöder Norge för fred och samförstånd i kampanjen: Hold sammen – hold hender.
Du kan också bli en i länken som den 27 juli hade över en miljon människor runt om i Världen som håller varandra hand i hand!

.

Efter dagar av sorg, tittade jag upp och upptäckte att vår trädgård prunkar! Bilden ovan är tagen den 27 juli på morgonen. Det är utsikten från vår altan där jag brukar sitta och skriva. Förstår ni varför jag trivs här? Detta är MIN oas för reflektion och skrivande.

Jag hoppas att energin kommer tillbaka när sorgen har lagt sig och jag fått mer tröst av mina vänner. Livet går trots allt vidare, liksom sommaren. Växterna bryr sig inte om våra människors känslor. De slår ut i full blom och visar naturens skönhet. Än finns det saker att glädjas åt, stora som små i denna sorgemånad. Flera resor till vänner är planerade för att samla positiv energi och skaffa goda minnen!

Vi hörs!

.