måndag 27 juni 2011

Brinnande kärlek - en eldig passion



I min trädgård finns en växt som kallas för Brinnande kärlek.
Jag har haft problem med den, men nu växer plantan mycket bra. Min brinnande kärlek bör regelbundet bindas upp. Den behöver ett rejält stöd för att klara av vind och storm, för annars lägger den sig ner och mår dåligt. Hårt regn skadar också och tynger ner blomknopparna.
Vid midsommar fick plantan ett gott stöd, så nu reser sig den mot solen och ljuset. Lyskraften av blommornas brinnande röda färg värmer upp hela trädgården.


Kan namnet komma av att kronbladen ser ut som hjärtan?


Ett litet sommarkollage till kära vänner :-)

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet egentligen inte varifrån växten kommer från början. Den kan vara ett tidigt försök med frösådd, och att en planta har överlevt flera år utan att blomma. Eller så kan det vara en växt som jag har köpt i en plantskola och glömt att jag har haft den.
Nåväl, den har nu blommat i flera år, och som med många andra perenner så har den flyttat runt och nu har den fått sin plats nedanför altanen. Jag tror att rådjuren har låtit denna vara i fred alla år.

Brinnande kärlek tillhör nejlikesläktet och kommer ursprungligen från södra Ryssland och Japan. På latin heter den Lychnis chalcedonica. Lychnos är från grekiska som betyder lampa, och Chalcedonica som betyder från Chalkedon. Idag är den antika staden en förort till Istanbul i Turkiet.

Kärt barn har många namn, så växten kallas också för Studentnejlika, Cinnoberroser, Studentlyst, Studentlykta och Högfärdsblomster.

Brinnande kärlek blommar i juni till augusti. Den trivs bäst i sol eller i halvskugga.


Växten gör verkligen skäl för namnet. När solen skiner på den, blir färgen nästan självlysande karminröd.

.

torsdag 23 juni 2011

Midsommarblomma nr 1: Prästkrage



Finns det någon annan blomma som symboliserar den svenska midsommaren mer än prästkrage? Möjligtvis då blåklint, blåklocka eller midsommarblomster. Jag tror i alla fall att prästkragen är mest populär.

I början av juni fick vi gräva upp en stor tuva med blommande prästkragar hos min sambos föräldrar på Orust i Bohuslän. Deras jord är tung då det är mycket lera i den. Vi löste transportproblemet med att placera jordklumpen i en svart plastsäck och körde hem den i bilen. Innan vi for till landet hade vi säcken på balkongen. För att inte riskera att den torkade ut, hällde jag lite vatten på jorden i säcken.

Ute vid stugan letade jag efter en plats för dem. Jag flyttade runt prästkragarna en stund tills jag hittade deras idealiska plats. Nu kommer de att synas från altanen där vi ofta sitter och myser.

En lagom stor grop grävdes och så ner med hela jordklumpen med blommorna. Jordklumpen var rätt hård så jag bestämde mig att inte dela på den. Jag täcke över med jord och vattnade rejält.

Några stjälkar hade böjts, så jag satte några långa blompinnar och band fast blommorna som stöd.
Nu har vi ett litet blommande bestånd med prästkragar till midsommar.

Ett tips
När man planterar ut krukodlade växter, är det bra att vattna ordentligt före utsättandet. Mindre krukor kan man först sänka helt i en hink med vatten. Låt ligga tills det slutar komma upp luftbubblor och plantera genast. Då ger man växterna en bra start på sin nya växtplats.


Till alla mina läsare önskar jag en
GLAD MIDSOMMAR!


Här är vår täta klunga med blommande prästkragar.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Prästkragarna syns överallt på sommarbilder och svenska turistsouvenirer. Den är också den enda blomman på Sverigedräkten. Drottning Silvia och hennes döttrar Victoria och Madeleine brukar ha dräkten på sig vid nationella fester och andra begivenheter när dräkten passar till det. Varför bär inte kungen Carl XVI Gustaf och prins Carl Philip den manliga varianten av samma dräkt, kan man undra? En eloge till de kungliga damerna som gärna visar sin nationella stolthet!

Läs mer om Sverigedräkten och se hur den ser ut hos Charlotte Weibull: Sverigedräkten.


När får vi se kung Carl XVI Gustaf i Sverigedräkt på Skansen?


Prästkragarna syns överallt på dräkten.


Ett tillägg till Sverigedräkten, en knallgul hijab, som visar att svenska traditioner kan anpassas till alla som bor och lever i Sverige!


Läs om fler sommarblommor i min andra blogg "Mats ordenruntresa": Sju sorters blommor under kudden.

.

söndag 19 juni 2011

Hurdalsros från Norge



Vår Hurdalsros har blommat någon vecka nu. Denna ros fick vi av en vän som ursprungligen kommer från Norge. När han rensade upp i sin trädgård i Laholm och skaffade nya växter, blev den över. Han frågade om v i villa ha den. Så nu har vi den i vår trädgård.

Den har inte växt så värst bra. Både snäckor och rådjur har hjälp till att hålla den nere. Förra året började den skjuta skott. Ett av dem har växt upp till en stam, och flera rosor har slagit ut på den. Så det finns fortfarande hopp om denna ros.
Den placerade vi lite avsides, för den blommar bara en gång. Men när den blommar så syns de skära blommorna mot den mörka skogen i bakgrunden.

Hurdalsrosen är engångsblommande och kan växa upp till zon 7. Ända upp till Norrbottens kustland och lite till mot fjällvärlden. På internet läser jag att den blommar länge och andra säger att den bara blommar en vecka. Mina har i alla fall blommat i två-tre veckor nu.

Rosen blir 3-4 meter hög, och om den trivs kan den växa till fem meters höjd. Så det gäller att ha plats för den. Det ger bäst effekt att plantera flera buskar tillsammans för massverkan. Den fungerar även bra som en stor och bred roshäck om man har plats för en sådan. Alltså inget för den lilla radhustäppan.
Rosen behöver heller inte gödslas för mycket, troligtvis för att den är starkväxande i sig själv.

Lär mer om rosen på Allt om trädgård: Hurdalsrosen.

Än så länge består vår Hurdalsros av bara en lång stam och en låg som är på tillväxt. Förhoppningsvis kommer den med tiden att bli till en tät buske. Framför rosen blommar lupinerna på sluttampen.


Namnet har rosen fått från Hurdal som är en kommun i Akershus fylke (län), som ligger norr om Oslo, inte långt från den svenska gränsen.

På internet fann jag på Allt om trädgård en berättelse av Dag Lyngar om rosens ursprung.
Han berättar att en prästs son for ner till södra Tyskland i mitten av 1800-talet. Där fann han en vacker ros som kallades för "Giessenros" och tog hem den till Norge. Rosen hade fått sitt namn från distriktet med samma namn, Gießen.
Han planterade den i sin hemtrakt vid sjön Mjösa (Mjøsa) i Sydnorge. Rosen trivdes utmärkt, för den tålde det norska klimatet bra och blommade rikligt, och blev därför mycket omtyckt. Den spreds till vänner och släkt runt hela sjön, och sedan vidare ut över hela Norge. Den fick således sitt nya namn Hurdalsrosen efter sin ursprungsplats i Norge. Rosen kallas även ibland för Nannestadros eller Moelvenros.

En annan romantisk historia berättar om en tysk sjöman som förälskade sig i en prästdotter i Hurdal och skänkte henne rosen som en kärleksgåva.



Inte så många rosor i år, men ändå rosor!

Jag tänker på en dikt av Gustaf Fröding:

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

Slutet av dikten "Idealism och realism" ur boken "Nya dikter".

.

tisdag 14 juni 2011

Knallröd ros som syns - Flammentanz



Vi hade sett att många i vårt grannskap har en knallröd klätterros i sina trädgårdar som blommar överdådigt i juli/augusti. Vi ville också ha en likadan.
Vänner till oss sa att det var klätterrosen Flammentanz. Så nästa gång vi besökte en plantskola, som råkade bli Granngården i Halmstad, slog vi till och köpte en. Den kostade bara 59 kronor den 30 april 2008.

Vi ville ha den på ett plats där vi ville ha den, helt synligt från vår uteplats. En djup grop grävdes intill en tall. Gropen blev så pass stor att den täckte rötterna, och fylldes på med bättre köpejord än den sandjord vi har. Rosen lutades in mot tallen och bands upp mot stammen med snöre av bast. Där skulle den få växa och bre ut sig.
Vi såg visionen att ha den översållad av röda blommor.

Flammentanz är härdig upp till zon 6 och är en klätterros av typen Kordesii. Enligt etiketten ska den bli 150-200 cm hög. Rosen är medeltidig och blommar en gång med karminröda blommor och doftar svagt.


Det första året 2009 hade vi plånga perioder utan regn så rosen växte knappt något. Andra året hade den växt upp till en meters höjd, men det kom bara en och annan liten blomma på den.
Våren 201o, på det tredje året, när bladen slagit ut och nya skott kommit upp, så kom rådjuren på besök och allt grönt försvann ner i odjurens magar.
Jag satte ett metallnät framför den för att skydda resten. Men jag insåg att rådjur kan stå på bakbenen, så då når de högt upp och kan äta upp allt det frodigt gröna på rosen. Att då sätta upp ett högt antignagskydd framför klätterrosen var inte så lockande.

Den 24 juli 2010 grävde jag upp rosen och flyttade den till vår rådjursfria inhägnade trädgård. Jag planterade den vid vår soliga södergavel, intill vår nerklippta vita klätterros Polstjärna.
Tanken är att den nu förhoppningsvis ska fylla hela södergaveln med sina röda blommor. Den ska då börja blomma efter att vår vita polstjärna har blommat färdigt.

2010 fick vår Flammentanz trots rådjursangreppet fem blommor varav tre följde med flytten. Dessa ser du på bilderna.

Vill du se var jag placerade Flammentanz-rosen, kan du titta i mitt inlägg på min gamla blogg: Höstfloxen har börjat blomma, från den 31 juli 2010. Du ser på den tredje bilden, rosen längst till höger på gaveln, den som når till den första spaljéribban.

Du kan läsa mer om vad folk tycker om klätterrosen Flammentanz, samt se bilder på hur den växer i hela landet på Allt om trädgårds webbsida: Flammentanz.



.

lördag 11 juni 2011

Vår Flammentanz blommar redan!



När vi kom till sommarstugan i fredags hade flera högsommarblommor börjat blomma. Den stora överraskningen var att vår klätterros Flammentanz hade mängder av knoppar och flera utslagna blommor. Förra året blommade den i slutet av juli.

Andra växter som nu satt igång är klätterhortensia, Hydrangea anomala subsp. petiolaris; moses brinnande buske, Dictamnus albus och Paradisbuske, Kolkwitzia amabilis.

Jag flyttade vår Flammentanz till vår inhägnade trädgård förra året efter att rådjuren hade ätit upp det mesta av den. Det var mest kalätna stammar kvar. Det var vinte den bästa tiden för att flytta rosor i slutet av juli, men jag ville försöka rädda den.

Den har inte växt sig så hög för den är bara drygt en meter. Jag hade velat ha den högre, men den växer sig nog till efter blomningen. Får vattna och ge den lite gödsel så att den blir högre. Jag vill ha den som ett rött flor ovan vår uteplats. Men det får vi hoppas att et blir till nästa sommar.

.

måndag 6 juni 2011

Rododendron åter till kretsloppet



Nu har våra två rododendron som jag beskar förra helgen hamnat i komposten. Det tog drygt en timme att att klippa ner alla grenar och kvistar.
Jag använder en sekatör av märket Felco. Det är den bästa sekatör jag någonsin har ägt. Den fick jag när jag slutade en anställning i Trollhättan år 2004, och den fungerar fortfarande bra. Sekatören oljar jag in den då och då. Ibland har jag även skärpt eggen på den, men hittills aldrig bytt knivar.

De kraftigaste grenarna som var för tjocka för sekatören, låter jag nu torka. De kan jag senare elda upp i vår öppna spis.


Här ligger det färdigklippta materialet överst på komposten.


En av våra två komposter. Denna är av en enkel typ som består av fyra plastade metallnät som sätts ihop till en rektangulär behållare. Den andra komposten innehåller mest växtmaterial från förra året. Så den får vila nu.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag skonade ett par grenar på en av buskarna, så att vi ska få njuta av de sista blommorna innan även dessa grenar ska bort. På en av de beskurna grenarna fanns en blomknopp son ännu inte hade slagit ut. Den tog jag hem och satte i en vas.

Hela blomman slog ut. Det var fantastiskt att se. För att blomkvisten ska må bra byter jag vatten på den varannan dag.
Man kan även göra ett nytt snitt i stjälken, så får den nya friska kanaler att suga upp vatten i. Använd helst en vass kniv för alla sorts snittblommor, och skär snett så blir snittytan större. Om man klipper med en sax rakt av, kan man täppa till kanalerna och snittblommornas livslängd förkortas.



Nu har vår rododendronblomma stått hemma i sin vas i snart en vecka. När den blommat klart tar vi med den till landet och slänger den på komposten. Om två år har den återgått till kretsloppet och ombildats till fin kompostmylla. Som i sin tur hamnar i rabatterna eller i blomkrukor för att andra växter ska trivas och frodas.

Ett evigt kretslopp. Finurligt av naturen att komma på det :-)

.

lördag 4 juni 2011

Harris lyser upp i klargult



När forsythian har blommat färdigt i klargult, tar vårt harris över blomningen och ljusar upp sitt hörn i trädgården med klargula blommor.

När jag tog en promenad utefter en skogsväg för några år sedan, fick jag syn på några harris-plantor som växte alldeles intill vägbanan. De skulle försvinna vid nästa rensning av dikena, så jag tänkte att de kunde få ett nytt liv i vår trädgård. Kan de växa intill en torr vägslänt kan de väl växa på vår torraste dela av trädgården.
Jag återkom senare med bilen och grävde upp några plantor som jag transporterade hem i plastsäckar så att de inte skulle torka ut.

Innan jag fann en plats att plantera den på, hade jag dem i stora krukor med jord så att rötterna inte skulle torka ut.
De har nu fått sina plats på en liten kulle på tomten där vår ej brukbara lilla jordkällare finns. Kullen består mest av sand så det kan bli rätt torrt på sommaren.
Några av plantorna dog, men flera andra klarade sig och nu blommar de för tredje året.

Vårt harris har växt och blivit nästan två meter högt, och blommar nu med mängder av klargula blommor. Jag trodde först att denna gula buske var ginst, men den blir inte så stor som våra buskar. Den äkta ginsten är Hallands landskapsblomma.

Harris, eller har-ris som det också skrivs, växer på sandig mark i södra Sverige. Jag läste att den har fått namn eftersom harar äter på dess späda grenar. Harris långa smala grenar har också använts till kvastar. Växtens latinska namn är Cytisus scoparius. Scopa latin betyder kvist eller kvast.

Jag läser på internet att vill man ha harris kan man dra upp det med frö. De finns att köpa från Impecta Fröhandel. I sökfältet skriver du ”Cytisus scoparus” eller ”har-ris” (med bindestreck) så får du direktträff på harris-fröna.

Jag ser även att Cytius-arter finns att köpa på plantskolor och finns även hos de stora kedjorna som Plantagen och Blomsterlandet. De kallas ofta för ginst där. Den äkta ginsten heter genista på latin, och blir inte lika stor som harris-sorterna, som heter cytisus.

Vill du söka på internet efter harris skriv: ”cytisus plantskola” i sökfältet, så får du upp flera länkar att gå vidare till. Vill du ha tag på samma harris som jag har lägg till hela namnet i sökfältet: ”Cytisus scoparius plantskola”.

Läs mer om harris på den virtuella floran

Olika sorter av harris (ginst) på Blomsterlandet. (skriv "ginst" i sökrutan så får man upp flera olika "ginst"-sorter.)

Länk




Vårt två meter höga harris som det såg ut i juni 2010.

.

onsdag 1 juni 2011

Beskära rododendron



Nu har jag gjort det! Jag har radikalt beskurit två av våra tre stora rododendron.
Vi köpte dessa rododendronbuskar år 2000 och satte dem på norrsidan om vårt hus. Med åren har de blivit risiga och rätt kala nertill.

Jag sökte information på internet och fann en del fakta. Vissa skrev att de hade beskurit sina buskar till 20 cm över marken, andra så mycket som 10-15 och någon ända ner till marken. De sa att man ska se till att det finns "ögon" kvar på stammarna, så att nya grenar kan bryta fram.

Sagt och gjort. Fram med sågen och det var bara att sätta igång och kapa stammarna. Den mittersta lilablommande rododendronen försvann i ett nafs. Jag kunde inte såga av en stam som hade några knoppar och nyss utslagna blommor. Den får vara kvar tills blommorna vissnat ner.

Den vita 'Cunningham's White' tänkte jag bara nypa av de utblommade fröställningarna. När jag bökade runt med den mittersta, och såg hur kal och risig även den vita hade blivit, så försvann den också.

Efter en kort stund stod bara cirka 20 cm långa stambitar kvar ovan marken. Efter att jag tagit bilden kapade jag ytterligare fem centimeter från två av stammarna.

Nu är det bara att ta hand om grenarna och vänta på att nya skott ska komma upp. Blir det en torr sommar får jag vattna så de får en bra start.

Nästa vår beskär jag den tredje och sista rododendronen vid vår norrvägg. Blomningen kommer att utebli på de beskurna. Tills de hunnit växa till sig, får den sista stå kvar så att vi ska få blommande rododendron nästa vår. Men det är ett helt år till dess.

Håll tummarna att de växer bra!


Före beskärningen.


Efter beskärningen.

Observera efter beskärningen de två kvarlämnade stammarna på den mittersta busken. De hade blomknoppar som höll på att slå ut, så jag skonade dem. Intill buskarna växer ormbunke eller snarare strutbräken, Matteuccia struthiopteris. Baktill växer några plymspirea, Aruncus dioicus. Jag satte dem dit förra året. Tanken som jag hade var att de skulle växa sig höga och att de vita blomställningarna skulle synas och fylla ut rabatten efter att rododendronen hade blommat klart. Nu får de en chans att växa sig starkare när de får mer ljus.

.