lördag 30 april 2011

Bli kvitt liljebaggar!



När man har ett hus i trakter med rådjur och kaniner som äter upp det som man odlar tappar man en del lust för odling. När vi fått våra hyacinter och tulpaner uppätna de första åren då vi ägt vårt fritidshus, fick vi tipset att vi kunde ha kejsarkrona, Fritillaria imperialis, för de ratas av alla djur. Sagt och gjort, flera lökar köptes och planterades. De skonades av alla djur, tills vi upptäckte att de drog till sig röda skalbaggar. Det var översållade av liljebaggar!

Liljebagge heter Lilioceris lilii på latin. Den ska ha kommit till Storbritannien och Kanada från Asien under 1940-talet med importerade liljor. Därefter har den spridit sig över hela Världen. De dras till liljor av växtarterna Liliuim och Fritillaria. De är lätta att känna igen då de har klarrött skal. Larverna ser ut som små bruna bajskorvar. Ser man dem är det bästa att ta bort och avliva dem med en gång.

Tipset som jag fick för att bli av med den var att plocka dem och mosa dem, antingen med fingrarna eller trampa på dem mot en sten.
Ett problem är att om man stöter till en liljebagge, så släpper de taget om växten och ramlar ner på rygg. Då undersidan är svart blir de näst intill omöjliga att hitta. Efter ett tag klättrar de upp på växterna igen och fortsätter kalasa på alla sorters liljor.



Det blev lite äckligt i längden att mosa dem med fingrarna. Jag kom på det finurliga sättet att oskadliggöra dessa skadedjur snabbt och effektivt.
Jag kokar upp vatten och häller det i en kopp, och tillsätter några droppar diskmedel för att ta bort ytspänningen.



Sedan går jag på jakt efter liljebaggar. Jag placerar koppen under insekten och petar på den. Då släpper den taget och ramlar ner i det kokheta vattnet och dör med en gång.

På en dag fick jag sexton stycken liljebaggar. På bilden nedan ligger tolv stycken i botten av muggen efter några minuters jakt. Nu slapp jag få kletiga fingrar och de dog snabbt och slapp plågas.

Nu fortsätter jakten. Det gäller att hålla koll på alla liljor. Nu är det kejsarkronor. Senare kommer kungsängslilja (Fritillaria meleagris), brandlilja (Lilium bulbiferum), krollilja (Lilium martagon) och andra sorter.

Blir bladen ändå uppätna även om man inte ser några insekter, kan det vara larver som äter på bladen under nätterna. Då får man gå ut med en ficklampa när det blir mörkt och syna växterna och plocka för hand.




Läs mer om dessa glupska insekter på Wikipedia i artikeln: Liljebagge, eller på Odla.nu i artikeln: Liljebaggar.

.

torsdag 28 april 2011

Vårens första gullviva



Vårens första gullviva såg jag i vår trädgård den 17 april. När jag skulle trycka fast vår batteridrivna viltskrämma i en perennrabatt i vårt woodland, såg jag att en gullviva hade kommit upp och börjat slå ut.
Intill såg jag även en liten blåsippa som jag planterat ut förra våren. Så nu har jag blåsippor på två ställen.

Gullviva heter Primula veris på latin, där veris betyder vår. Här på Västkusten och speciellt i Bohuslän, kallar man växten för majnycklar. Här råder förvirring för det är en helt annan växt på andra platser. Se vad den virtuella floran skriver om orkidén: Majnycklar.

Senare i vår kommer ett hörn av vår trädgård att lysa upp av ett litet bestånd av gullvivor. De verkar trivas där och blir fler för varje år. Dessa härstammar från Orust i Bohusläns skärgård, så våra gullvivor är då riktiga majnycklar :-)

Senare i vår kommer fler sorter av primula att blomma. Skriver mer om dem då.

'
En blomma ha slagit ut den 17 april. När jag ser dem åter helgen efter påsk, har alla blommorna slagit ut och lyser gult i sin del av trädgården.

.

måndag 25 april 2011

Vårens första vårlök



Den 17 april slog även den första vårlöken ut i vår trädgård.
För två år sedan fick med mig från min sambos föräldrar ute på Orust i Bohusläns skärgård, en påse med uppgrävda plantor av vårlök. Jorden var stenhård då den bestod av lera. Det var ett digert jobb att gräva upp dessa. Lökarna låg även djupt ner så många plantor gick av. Men enträgen som jag var, så fick jag upp en del hela plantor.

Dessa plantor förvarade jag fuktigt i en plastpåse på balkongen innan jag hade möjlighet att plantera dem vid en björk vid fritidshuset. Där kan de nu växa i fred från gräsklipparen och vissna ner när löken har laddats fulla med näring.

Det andra året kom det upp blad, men inga blommor. Jag fick senare reda på att vårlökar är mums för rådjur, så de hade nog slunkit ner i ett hungrigt djurs mage. Så förra hösten lade jag över en gammal trådkorg från en garderob, för att skydda dessa mot djurattacker.

Så nu har som sagt årets första vårlök slagit ut i vår trädgård. Än så länge har vi inga riktiga tuvor med dessa men får de vara i fred så kommer de säkert att bli tuvbildande med tiden.

I dag använder vi vårlök mest som prydnadsväxt. Förr i tiden kunde man använda torkade och malda lökar som nödbröd när brödsäden tagit slut på vårkanten.



Vårlök heter Gagea lutea på latin. Lutea betyder gul.

Läs mer om denna lilla växt på den Virtuella floran: Vårlök.

.

fredag 22 april 2011

Vårens första vitsippa


Den 16 april såg jag vår första halvt utslagna vitsippa i trädgården. Dagen därpå hade den slagit helt ut.
Vitsipporna har jag dels hämtat från en vitsippsbacke söder om Göteborg, och dels har jag fått plantor av en trädgårdsvän som i sin tur har hämtat dem från sitt sommarställa i Skaraborg. De sistnämnda ska ha blommorna i en klase, än bara en enda blomma på en stjälk. Troligtvis är det dessa som finns på mina bilder. Jag får jämföra när alla våra vitsippor går i blom.

På våren lyser hela marken vit som av nyfallen aprilsnö i bokarnas och ekarnas skogar och dungar här i Sydsverige. De har börjat sprida sig i vår trädgård, fast det går långsamt. De trivs egentligen inte i tallskog, men vi har tagit ner sju stora tallar så marken bör vara lite mer ljusare nu.


En vitsippa i knopp.

Vitsippor har tjocka rotstammar som lätt bryts av. Om de går av planterar jag även de skadade rotdelarna i jorden. Jag tror att från dem så utvecklas nya plantor.
Förutom i vårt woodland har jag satt vitsippor i våra perennrabatter. Överallt ser jag nu bladrosetter som kanske utbildar blommor senare i vår.

Vitsippa heter på latin Anemone nemorosa och anses inte längre tillhöra samma släkte som blåsippa (Hepatica), backsippa (Pulsatilla) eller fjällsippa (Dryas octopetala). Nemos kommer från grekiskan och betyder lund.

Observera att vitsippan på bilderna har flera blommor på en stjälk. Denna sort fick jag 2009 av en kollega på arbetet. Den kommer från trakterna i Skaraborg. I utbyte fick hon en knippe montbretia, Montbretia crocosmiflora av mig, som jag i min tur fått av min syster som bor i Cambridge i England.

Läs mer om växten på den Virtuella floran: Vitsippa.


Vitsippans blad dyker upp här och där i trädgården.

Kuriosa:
Minns du slagdängan "Anemone nemorosa" med sångerskan Molly Åsbrink? Visan spelades in 1949 och handlade om en kandidat som samlade växer och träffade en vacker flicka (eller flera) som hette Anna Mona Emma Rosa vid en av sina exkursioner. Senare på gamla dagar när han gjort sin akademiska karriär, bläddrade han i sitt gamla herbarium och fann en pressad vitsippa, Anemone Nemorosa och mindes sin ungdoms stora kärlek. Det var länge sedan jag hörde den finner inte texten i sin helhet. Någon som har den? Tipsa mig gärna.



.

tisdag 19 april 2011

Blåsippa från Resarö



2010 var jag på en kurs i Stockholm på våren. Jag bodde hos min syster och hennes familj på Resarö inte långt från Vaxholm. När vi gick en promenad i skogen var hela marken blå av blåsippor. Det var mycket vackert. Jag har bara sett sådana stora bestånd på bild. Tidigare har jag sett fina blåa hav av Scilla (Rysk blåstjärna) i Göteborg och i Halland.

Det växte blåsippor även hos min syster och jag fick gräva upp några plantor. De syntes därefter knappt att jag tagit av beståndet. Jag lade dem i en gammal glassburk och hällde på lite vatten så de inte skulle torka ut. Dessa tog jag med nästa dag på den sista kursdagen inne i Stockholm. De klarade senare utan problem hela tågresan hem till Göteborg.

Hemma fick de ligga skuggigt på balkongen innan vi fortsatte färden till sommarstugan i Sydhalland. Plantorna planterade jag på några ställen i trädgården och vattnade. De har nu legat i marken hela vintern och nu har de visat sig. Den första som jag fann har tre utslagna blommor.



Tänk på att om man plockar blommor ska man bara ta så få att inte beståndet förstörs. När man har tagit plantor ska man inte se att man varit där. Samlar man till exempel vitmossa i skogen, ska man inte ta stora sjok utan bara lite här och där så att det snabbt kan växa ihop igen.

Utanför vår tomt vid vår sommarstuga växer liljekonvalj. Ett år såg jag att någon hade varit där och grävt upp plantor. Det var inte en som jag, som bara tar några enstaka plantor, utan de hade skavt av en stor bit så att marken hade en stor kal fläck. Rätt fräckt med andra ord. Det tog flera år innan allt hade återställts som det såg ut innan.

Jag vill helst att rara vilda växter får blomma i fred i naturen. Plockar man hem dem så lever de i en vas i några dagar och bara glädjer några få. Om man låter dem stå kvar får fler njuta av dem. Då har de även möjlighet att gå i frö och sprida sig vidare.

Ett annat år på midsommarafton var det en kvinna som slet av en enda stackars blommande lupin utanför vårt staket som jag hade planterat. Det blev med andra ord inga frön från den plantan det året. Blomman prydde nog en vas i en husvagn i några dagar och sedan slängde bort till ingen nytta.

Plocka gärna vilda blommor. men ta bara växter som finns i stora mängder och som inte hotas av utrotning. Jag personligen tycker blommorna är vackrast i naturen, och där fler kan njuta av dem.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Blåsippa heter Hepatica nobilis på latin. Tidigare var den känd under namnet Anemone hepatica. Man har numera satt blåsipporna i ett eget släkte: Hepatica, då man inte anser att de är släkt med de andra sipporna som vitsippa som tillhör släktet Anemone. Nobilis betyder ädel eller förnäm.

Växten har i folkmedicinen använts mot leversjukdomar då man tyckt att bladloberna liknat leverflikar och att undersidan av bladen är leverbrun. Det kallas för signallära att växterna enligt en gudsordning signalerat i sin form eller färg vilken kroppsdel de är lämpade för att kurera sjukdomar.
Numera använder man växten, gärna i förädlade former som en fin trädgårdsväxt.

Läs mer om blåsippa på Wikipedia i artikeln: Blåsippa. eller i den Virtuella floran: Blåsippa.


Ett knippe blåsippor som kommit upp i vår trädgård.

.

lördag 16 april 2011

Nu blommar den första påskliljan



Nu har våren satt fart på riktig. Nu börjar allt vakna till liv. Överallt började det knoppas och blomma i vår trädgård.

Nu har den första påskliljan slagit ut i vår trädgård. Det var ett antal år sedan vi satte dessa knölar i jorden.
Vi har nog köpt hundratals påskliljor och satt ut den överallt. Men med tiden så tynar de bort och försvinner. Jorden är nog inte idealisk för påskliljor, för den består mest av sand. Jag tror att de vill ha mer tung jord.
Lite här och där ser vi smala strån där vi tidigare satt påskliljor. Dessa påminner om gamla drömmar som vi haft om ett fält av gula blommar på våren.

Ett år när jag grävde bort några rabatter för att göra större gräsytor, samlade jag ihop alla gamla lökar/knölar som jag fann i jorden. Dessa planterade jag tillsammans i ett nytt land med näringsrik jord. Där skulle jag ha dem i en "plantskola" och göda upp den, för att senare flytta dem någon annanstans.

Året därpå kom inte en enda blomma upp eller ett endaste blad. När jag grävde i landet och letade efter var knölarna tagit vägen fann jag ingenting. Alla var borta! Jag letade vidare och fann några förkrymta och halt uppätna rester av narcissknölar. Det verkade som om larver eller maskar av något slag hade kalasat på dem.
Det var verkligen ett litet misslyckande och lite onödigt jobb.

En nackdel att ha påskliljor i gräsmattor är att bladen måste vissna helt ner innan man kan klippa gräset. Gräset hinner växt mycket under den tiden och blir lite svårt att klippa med gräsklippare senare. Klipper man av bladen för tidigt kan inte lökarna/knölarna inte samla tillräckligt med näring för nästa års blomning.

De narcisser som vi har köpt senast har vi placerat i ett buskage så de ska synas när de blommar. När de blommar klart gör det inget om bladen står kvar och vissnar ner av sig själv, för då har buskarnas blad växt så mycket att man knappt ser de vissnande narcissbladen.

Nu kan vi njuta av påskliljorna och låta dem lysa upp trädgården tills andra blommor tar över lyskraften.


Den första utslagna påskliljan som växer i ett buskage med ölandstok, spirea, paradisbuske och rosenrips.

.

söndag 10 april 2011

Våren är här!



I helgen öppnade vi vårt fritidshus i södra Halland för i år. Stugan stod kvar som vi lämnade den i oktober då vi stängde till den.
Rådjuren har skonat buskar och träd och kaninerna hade hållit sig i skinnet. De flesta växterna är fortfarande livlösa och väntar på den riktiga värmen, innan de väcks till liv igen.

Lite varstans har krokusar börjat slå ut. Förra sommaren flyttade jag runt en del växter och fick upp mängder av lökar och knölar. Dessa sorterade jag upp och till hösten planterade jag dem i vår nya inhägnade trädgård.



Förra hösten i början av september köpte vi en förpackning med vintergäck, Eranthis hyemalis, för 40 kronor på Ica Maxi. Det var fem torra knölar i förpackningen. Jag lade dessa i blöt över natten och planterade dem nästa dag. Det hjälper dem att börja skapa rötter så de ska få en bättre chans att överleva vintern. Jag satte dem vid foten av en björk där vi redan har gula vårlökar. De kan sedan få växa och utvecklas i fred från gräsklipparen.
Jag såg att alla fem knölarna har överlevt. De på bilden har kommit längst i blomningen.
Om dessa nu klarar sig undan rådjur och andra gnagardjur, ska vi köpa fler och utöka beståndet till hösten.


Vårstjärna, Scilla forbesii.

Vi köpte vår stuga sommaren 1999. Redan samma höst köpte vi en storpack med blandade lökar och knölar och planterade ut den på tomten. Bland dessa fanns Vårstjärna, Scilla forbesii eller som de kallades på förpackningen Blåstjärna, Chionodoxa. Numera har man flyttat Chionodoxa-släktet till Scilla-släktet.
Det var en intressant upplevelse nästkommande vår, när vi upptäckte att rådjur och kaniner tyckte om dessa också. Sedan började kampen att stängsla in och skydda vissa lökväxter.
Vårstjärnorna har överlevt alla år och finns på en liten slänt intill vår bilplats. Vi funderar att gräva upp landet där de växer och bredda gräsmattan för att få bättre plats för avstigning ur bilen. Men det får vi göra när jag får mer ork och tid.

Men nu ska vi njuta i vårsolens sken och börja planera vad som ska göras i trädgården framöver.

.